- Project Runeberg -  Amatördetektivens första bragd. En stockholmsroman från år 1906 /
133

(1911) [MARC] [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Det gamla garfveriet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Nu vet jag hur anarkisterna komma in — det
sker på »våta vägen», mumlade han triumferande.

Men hur kunna följa dem utan båt, och vore det väl
rådligt att ge sig in i detta svarta gap?

Förra delen af denna fråga besvarades lätt. Han
fann en stake och med den päjlade han vattendjupet
i kanalen. Något öfver en half meter.

— Ett fotbad vid denna årsens tid kan ju inte
skada. Jag är ju klädd därefter. Där deras båt
gått fram, kan jag vada, tyckte han.

Senare delen ingaf mera betänksamhet.
Olyckligtvis hade han glömt sin revolver hemmaj— en
lättsinnig handling af en omtänksam detektiv, ty hvem kan
veta hvad som kan hända, då man ger sig i lag
med så farligt folk som anarkister. Men’!å
andra sidan hade han aldrig tänkt sig’, annat:, än att
denna expedition endast skulle utgöra en
rekognoscering inom det fiendtliga området, under hvilken han
måste undvika all anledning till batalj. Fann han,
hvad han sökte, så skulle han, hade han tänkt, kalla
den officiella polisen till hjälp, och då blefve det dess
sak att möta våld med våld.

Ja, det är godt och väl, men nu stod han framför
ingången till fiendens kula. Skulle han våga sig dit
in utan annat vapen än en pennknif? Han hade ju
redan en gång varit i fara för sitt lif vid en dylik
spaning. Men, resonnerade han nu, jag vill inte springa
till polisen utan att ha sett mera än hvad jag nu ser,
utan att veta mera än jag nu vet. Alltså: framåt!
A! f Grane var en modig man och han gaf sig in i det
fuktiga hvalfvets svarta djup.

Vattnet generade honom föga — mörkret var värre.
Men lyckligtvis hade han inte glömt att medtaga sin
elektriska ficklampa. Och tack vare den, gick det
bra i den hvälfda tunneln, som för öfrigt endast var
några få steg lång. Kanalen mynnade ut i en bassäng,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:40:02 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ccaamat1b/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free