- Project Runeberg -  Amatördetektivens första bragd. En stockholmsroman från år 1906 /
135

(1911) [MARC] [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Det gamla garfveriet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ligen Elygert haft bättre tid på sig att spela hans
roll.

På innerväggen fans en dörr, men denna dörr slöt
dåligt till och genom dess springor skimrade ljus.
Där ha vi dem, tänkte notarien. Han lade ögat till
springan och tittade in. Mycket såg han just inte,
ty springan var allt för smal. En brinnande lampa
stod på ett bord. Vidare såg han en del af en ganska
konstig maskin af järn samt diverse papper och bråte.
Men någon människa syntes inte och ej heller kunde
hans goda öron uppfånga minsta ljud där inifrån.
Han ville nödvändigt se mera och tydligare. Dörren
var endast stängd med en klinka. Han lyfte upp den
och öppnade dörren en smula. Och då såg han
tydligt allt hvad som fans i rummet. Där fans
åtminstone ingen människa. De två anarkisterna måste
uppehålla sig i något innanför liggande rum, men de
hade lämnat kvar den tända lampan.

Den maskin, som genom dörrspringan förefallit
honom så konstig, uppfattade han nu fullständigt.
Det var en stentryckarepress och den föreföll
alldeles ny. Hela rummet företedde för öfrigt en ganska
trogen bild af ett mindre litografiskt tryckeri. Där
fans stenar, upplagda på hyllor, där fans balar af
papper och slutligen också en mindre skärmaskin
m. m. Ditografverktyg voro strödda här och där och
på golfvet fans bitar af makuleradt stentryck. I båda
ändarne af rummet funnos dörrar, men de voro
stängda och intet angaf att människor uppehöllo sig i
närheten.

Hade nu notarien lydt sin första impuls, nämligen
att försvinna samma väg, som han kommit, för att
tillkalla polis, så hade mycket blifvit annorlunda.
Men glädjen öfver att ha funnit falskmyntarnes
verkstad, ty därom fans ju intet tvifvel, förblindade hans
omdöme och gjorde honom dumdristig. Han greps

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:40:02 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ccaamat1b/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free