Amatördetektivens första bragd. En stockholmsroman från år 1906 / 140 (1911) Author: Carl August Cederborg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Hvem är Kalle Pettersson?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

X.

Hvem är Kalle Pettersson?

Revisor Kurt Dellvik gick med snabba steg fram
och tillbaka i sitt trefliga arbetsrum vid Engelbrektsgatan.
Han gnuggade händerna och ansiktet sken
af inre tillfredsställelse. Han »såg ut som ett
blommande päronträd», för att använda ett klassiskt
vordet uttryck af en mycket känd skådespelare. Han
hade tänkt att med undantag af den vecka, som gått åt
för att leka gömme med vännen Alf Grane, tillbringa
sin semester på Gotland. Men man tänker så mycket,
som aldrig blir af. Han hade ändrat sig. Hvad vore
väl Wisbvs sällsamt härliga solnedgångar i
Studentpromenaden, dess ljufliga dåsande under mullbärsträdens
skugga, dess förträffliga middagar i Botaniska
trädgården, dess härliga medeltidsstämning i
ruinerna m. m., m. m. hvad är allt detta, tyckte han nu,
mot de förtjusande kvällarne i tant Silfverpoppels
förmak i Skepparegatan? Väl kunde det vara trefligt
att ligga i gräset på backen, där det gamla
Wisborg stått, och se hafvet, det härliga hafvet svepa sin
blå slöja kring Gotlands ärriga kalkbarm, men det
fans en annan kring en viss hatt lindad blå slöja,
numera kommen till heders igen, som lockade honom
ännu mera, och som dessa olika njutningar inte kunde
förenas, uppoffrade han Gotland och stannade hemma.
Dagarne, då den blå slöjan befann sig i »kursen»,
voro ju ganska långtrådiga, men kvällarne desto
härligare. Och Kurt Dellvik var ej densamme efter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>