- Project Runeberg -  Amatördetektivens första bragd. En stockholmsroman från år 1906 /
164

(1911) [MARC] [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Fru Vinterlöf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gör väl så. Och så ba’ hon mej, att hon skulle få bo
hos mej en liten tid, tills hon fick en ny plats-

Medan fru Vinterlöf hämtade andan en smula,
tänkte notarien: hvart i all världen vill gumman hän
med den historien ■— Nå här gäller det att inte
bromsa pratmaskinen, ty ju större fart den har, ju
bättre äro mina utsikter att pumpa käringen.

— Ja, Gud bevars, jag har alltid varit godhjärtad
och ömsint och flickan fick bo här, och käk och kaffe
fick hon också. Men se flickan hade en fästeman,
som var murare i Arvika, och en vacker dag fick
hon bref från honom och där stog: »Jag har köpt
tomt och byggt mig ett hus och nu vill jag ha någon
att sätta i huset. Kom du bara hit, så ska’ det bli
hi och hej och bröllop med samma.» Ja, så skref
han. Och flickan blef så gla’ att jag trodde hon
skulle få slaget å bara glädje — men så kom där
ändå smolk i mjölken, hon hade inga respängar. Se,
det kunde jag inte uthärda, att den snöda mammon
skulle lägga sin kalla hand mellan två älskande
hjärtan, och så skrapade jag ihop allt hvad pängar
jag-kunde och gaf flickan och så reste hon,

— Det var vackert handladt–––––

— Ja, snälla lilla herr Söderlund, men nu är det

så att jag inte har några pängar att betala böckerna
med, men är det så att herr Söderlund vill ge mig
kredit på ett par, tre stycken, så–––

— Det var en lång omväg till ett nära liggande
mål, sade notarien för sig själf. Högt tillade han:
Ja, naturligtvis. Fru Vinterlöf får så gärna kredit,
och det på hela lagret, som så önskas.

Varmare skiner ej vårsolen på smältande drifvor
i Nordanskog än glädjen nu sken öfver fru
Vinter-löfs runda ansikte. Som rörd af en fjäder spratt
hon upp ur stolen och kastade sig på knä, inte för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:25:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ccaamat1b/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free