- Project Runeberg -  Amatördetektivens första bragd. En stockholmsroman från år 1906 /
169

(1911) [MARC] [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Fru Vinterlöf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

något korpulent, di kallar. Men tror herr Söderlund
att han ringde? Nej, inte ett dugg. Han tog upp
en nyckel ur fickan, öppnade dörren utan vidare
och steg in i tamburen. Och därpå hörde jag hans
steg i våningen.

— Nå, vidare, inföll notarien med brinnande
intresse.

— Kors i Herrans frid, är det en tjuf, tänkte jag,
och visste inte hvad jag skulle ta’ mig till. Men
slutligen fattade jag mod och gick in i våningen, och
jag var i alla rummen, utom det hemliga förstås, och
tittade i alla garderober och under möblerna, men
där fans ingen herre med röda polisonger och inte
någon annan heller. Inte så mycket som en katt en
gång. Aha, tänkte jag, det var väl någon som hade
ärende till madamen och visste hvar hon fans. Och
så har han gått in i det hemliga rummet, fast det
var besynnerligt att jag inte hörde det, då det
ligger intill köket.

— Såg frun när den rödhårige gick?

— Han har inte gått därifrån ännu, så vidt jag
vet. Han gjorde det åtminstone inte så länge det
var dager, ty då höll jag noga utkik efter honom,
men möjligen kan han ha smugit sig bort under
natten.

Nu hade notarien hört nog. Han tackade, tog
afsked och gick.

— Frun kan gärna behålla alla böckerna, sade
han. Jag har på sista tiden gjort så goda affärer,
att jag gärna vill öfverlämna dem till fru Vinterlöf
såsom en välment gåfva och till tack för en ovärdigt
treflig pratstund.

Fru Vinterlöf blef storförtjust och kunde
knappast finna ord för sin tacksamhet. Då han gick
hviskade hon:

— Kära, snälla herr Söderlund, kom snart igen —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:40:02 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ccaamat1b/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free