Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
Exempel på Fiimarnes svartkonst anföres dessutom
s. x3, 5g, 64, 128, m.fl. st., att förtiga historien orii
Vandlands förtrollning af Finska Prinsessan
Drifva, genom dess trollkona Huld, ’) hvilken
historie blifvit verldskunnig, och anses hafva skett vid
pass år 80 eft. Chr. f. (se Heims Kringla, p. 12)
och således just på Taciti tid. 2) Vill man jemte
Historien rådfråga de mytiska Eddorna, så kan man
gå ännu längre tillbaka i tiden, 3) och man skall
allt framgent finna samma sak mångfaldeligen
bekräftad i allt det vidunderliga, som der anföres om
Jothar, Thussar, Dvergar, Resår, Troll, ni. m.
un-der hvilka namn man måste tänka sig ömsom våra
1) Denna Huld, sora var
Trollens drottning i norden, eller som
hon i Sturlunga-sagan kallas,
"trollkona mikil," ansågs vara
moder till trollsystrarne T
hor-ger d och Yrpa, hvilka den
Norska Jarlen Håkan , redan i
10:de århundradet bevisade en
öfvernaturlig dyrkan; och
hvarom linnes en egen Isländsk saga.
Sagan om Huld omtalades, i
hörjan af trettonde århundradet,
såsom allmänt bekanti Norrige,
hvars allmoge ännu ej glömt
Hulla eller Huldren, såsom
drottning öfver troll, rå, och de
underjordiske. Dessa kallas
derföre efter henne , i det gamla
språket, Huldufolk; äfvensom
trollkonster benämndes Huld
u-konster (se Geijer, Svea R.
Häfder, 1 D. s. 482). Mest är
hon hos allmogen i Norrige
bekant af den sä kallades H uld res
låt, hvarmed man betecknade
förmenta sorgliga underjordiska
toner, som man trodde sig höra
ur bergen (Mullers Sagobibi.
1. 368). Vi förmoda att
namnet Huld är ingenting iner och
ingenting mindre än en
förvridning af Finska ordet (jullu (ga-
len, öfvergifven); och att
bemärkelsen af detta ord, möjligen
deriverar sig från nämnde
troil-packa, eller dess namn. £nligt
Grimms Deutsche Sägen, s.
6—12, omtalas äfven 1 Tyskland
"die FrauHolla," ehuru
Muller tviflar om hon är densamma
som den, hvilken förekommer i
Ynglinga-sagan.
2) Anmärkningsvärdt är att
Tacitus i 45 Kap. säger om
Si-tonerna, ett Svenskt folk (någre
anse honom med detta nainn hafva
utmärkt Sigtuna-boerne)
"Fe-mina dotninanturoch
tillägger : "in tantam non mndo a
li-bertate, sed etiam a serpituté
degenerant. Hic Sucviæ finis."
3) Odin, som (enligt Edda
Dæmis. 6) sjelf på möderne var
af Jätteslägtet, hemtade icke
blott sina råd af jätten Mimer,
ibland Iiimlhussarne, utan
friade till Kinda, enligt Saxo, |iå
en Finsk spåmans råd; ’eller
som det i den äldre Eddnn heter,
på utsago af en spåkunnig
jätte-qvinna, den han uppsökt och med
besvärjelser uppmanat. (Se
härom : Vegtams quidja).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
