Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sä många månader oupphörligt nätter, vid vinter-
Af nllt detta finner man nu
att Pytheas är den förste och
den ende som hesökt och
beskrifvit Thule , och att alla de
andres förklaringar äro blott
mer eller mindre lyckliga
gissningar hvad land han härmed
menat. Häraf följer, att då
numera intet land med detta namn
står att finnas, så måtte under
den tid af 1000 år som förflutit
innan den Nordiska Historien
egentligen tager sin början,
namnet antingen undergått en
betydlig förändring, eller blifvit
lielt och hållit utträngt af ett
annat nytt och främmande.
E-medlertid hade Antonius
Diogenes, sOm lefde ej långt efter
Alexanders tid, författat ett
historiskt arbete, bestående af 24
Böcker, under namn: "Thulcs
märkvärdigheter," och
hvartill hau troligtvis hemtat
sina materialier från Pytheas’
resor. Äfven detta verk är
numera förgånget, hvaraf likväl
den lärde Patriarken Photius,
som lefde vid slutet afShdc
seklet, skall, |iå sitt bibliotek i
Constantinopel, ännu hafva förvarat
ett excerpt. Att man ansett allt
hvad han deruti berättat
föro-rimligt, och alltsammans såsom
en uppfinning af Förf. sjelf,
intyga Eusebius och Synesius.
Men det är vanligen menniskans
lott att vara lätttrogcn eller
misstrogen; och då hon i
förra fallet tror allt, vill hon der-
emot i sednare fallet ej tro
annat än hvad hon sjelf ser. Och
livad ser hon? Derföre påstod
äfven Strabo offentligen , att
Pytheas ljugit i allt hvad han
berättat om Thule, hvilket han
ansåg för idel dikter.
Det förtjenar kanske
anmärkas , att då namnet Thule icke
låter dcrivera sig hvarken ur
Grekiska eller Romerska
språket, så måste det följaktligen
vara ett vox bnrbara, eller det
måste vara en benämning, som
är hemtad från infödingarnes
eget språk. Det är derföre så
mycket mer underligt att våra
gamla nordiska Antikvarier och
fornforskare, som med sina lärda
etymologiska förklaringar, eller
rättare sagdt gissningar,
vanligtvis varit till hands att
dechiffrera hvarje obekant ord,
på ett sätt som ofta varit lika
löjligt som orimligt, här icke
engång vågat på försöket, af
orsak , som det synes , att det
varit dem nästan omöjligt att i
något af de utaf dem kända
nordiska språken finna dess radix,
eller åtminstone ett ord, hvilket
kunde vridas till dess förklaring.
Väl uppger Werlauff (Skand.
Lit. Sällsk. Skrift för år 1814)
att ordet Thual på forn-lriska
språket skulle hafva betecknat
norden; måhända, liksom hus
oss, endast i följd af denna
Pytheas’ beskrifning? Ett sådant
isoleradt ord i ett språk, är van-
(llisl. Norveg.)} Rudbeck (Ati, T. I. p. Ju, &c.); Camd (Britann. T.»,
p. 148a); Gatiemb (Univera. Cer ch.)} Caklsthöm (Dissert. de Thule.
Holm. 1671); Gr.upr.n (Orig. Germ. I. p. 5a6); Yoss (über Thule, i
Brbdows UnCersuch. übcr alte Gesch., p. 122—129); Bheiimer (Eritäech
im Allerthum-, m:te abelt. Weimar 1822, p. 5J7 cat.) och And. Ar.v.
Arved jon {Diss. de Pjlhere Massil. fragrn. Upsaliæ 1S24), der man
finner liera af dessas meningar anförde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
