- Project Runeberg -  Dikter /
225

(1882) [MARC] Author: Carl David af Wirsén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Den står som ett ensligt minne
Från flydda, skönare dar,
Då rosen lyste i tårar
Och luften varmare var.

En gång dock poppeln skall vissna
Till sist, som syskonen gjort!
Då nalkas vinterns konung
Ur snöiga molnens port.

Då blir det så kallt och öde,
Så lugnt och mörkt och tyst,
Och vågen börjar frysa
Vid strand, som nyss den kysst.

Och snön från himlen faller
Och täcker hvart bleknadt strå,
Och solen syns ej mera
Från blånande rymden då.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:27:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cdwidikt/0231.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free