Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238
Ja, hvad är lifvet här, hvad är vårt öde?
O svaren, svaren, I begråtne döde!
Det är en tafla, der hvartenda drag
På duken målas af vårt eget jag;
Men hvad vi gjort, ej fullt vi sjelfva röja,
Det skyms alltjemt af det förflutnas slöja,
Och först i döden brister töckenskyn,
Och plötsligt står det Hela för vår syn,
Och ingen prick på taflan mer är tom,
Vi skåda allt, — och synen är vår dom.
I döde, I, som långt från jordens ö,
Der vi i födseln omedvetet landa,
Af andesegel öfver dunkel sjö
Förts bort till hamn, der inga drömmar stranda
Och intet hopp i spillror brytes mer,
Till hamn, som vinkar långt i fjerran vester
Från tidens mödor och från tidens fester,
I döde! Låt oss lära nu af Er!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
