Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den slöjan, som hon valde för att få,
Af ingen märkt, med tröst och lindring gå
Och stilla mången tår, den ingen ser:
Du gaf oss detta allt — och ännu mer!
Det gifs en stund, som alla haft ibland,
Då dimman skingras öfver löftets strand
Och hjertat skälfver, andens orgel klingar
Och bönen lyfter hvita dufvovingar
Och öfver lifvets äflan och besvär
En altarduk sig breder, ren och skär,
Och ropet går: »betungade och arma,
Jag vill i evigheter mig förbarma!»
Då faller jordens herrlighet tillsamman
Och smälter bristande i offerflamman,
Då vissna blommorna i jordens lunder,
Palatsens flärd och kojornas går under,
Och stjernehären mister allt sitt sken,
Och herrlig är den Evige allen.
Men anden svindlar — ty sin skuld han vet —
För den Allsvåldiges oändlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
