Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
o-i
Det ar min tro, att den, som bördan lossar,
Gör väl, ej den, som lägger sten dertill,
Jag känner En, som brutna rol ej krossar
Och släcker veken ej, som slockna vill,
Jag känner En, som knappt man jäfva torde,
Hvars fötter synderskan med balsam smorde.
Jag säger ej, att ondt och godt är lika,
Jag kallar ej det svarta just för hvitt
Och ej de arma bättre än de rika,
Men jag har trott, det kunde sägas fritt
Mot deni, som skräna jemt om tandagnisslan,
Att Kärlek ställt en gång sig sjelf som gisslan.
Kom till mitt bröst! Af smärtans slagregn lutad,
Låt nu din stängel sakta höjas opp!
Nu lyser solen! Nu är stormen slutad!
Se regnbågsskimret af ett nyfödt hopp!
Nog tynger regnet-blommans kalk. Jag menar
Likväl: det tynger icke blott — det renar!
–
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
