Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67
När vakteln sjunger i en alm sin visa,
Här med hvar sorgsen ton han återför
Ditt kärleksminne, nya Heloisa,
I sällsam klagan, som hvart sinne rör.
Det var ändå midt i den stela flärden
Ett ärligt ögas gråt, en sommarskur,
I den till buxbomshäckar klippta verlden
En vilsen fogels skri till dig, natur!
När plötsligt här ett moln på fästet seglar
Och vattnets glas förmörkar i sitt tåg,
O det är Byrons sorg, som än sig speglar,
Genéversjö, som fordom, i din våg!
Det var ändå den sista, stora smärta,
Som med demonisk kraft tog diktens form,
Det var ett sargadt, prometeiskt hjerta,
livars lif var sång, hvars sång var nattlig storm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
