- Project Runeberg -  Nya dikter /
132

(1880) [MARC] Author: Carl David af Wirsén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

132

Som af djup förtrollning är lian bunden
Jemt vid dammen i den mörka lunden,
Vill ej flykta, fastän sommarn flyktar,
Fastän gölen sinar mer och mer:
Kanske — så alltjemt han tyckes vänta —
Skall till sist ur snåren ljust det glänta,
Fagra flickan nalkas, sorgen lyktar,
Friska vattnet leds i dammen ner.

Sångarsvan! När glädjen vill förtvina,
När de forna, friska flöden sina
För en tid och skuggan mörknar öfver
Lilla rymden, som du älskat så,
När den hvita skrud, du fick att nyttja,
Mot din vilja stänks af siam och gyttja,
Och en vän ej fins, som q valen sofver —
Sångarsvan, o mist ej modet då!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:27:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cdwinya/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free