Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MINDRE TEATERN.
redan under förra hälften af 17 hundratalet alltsomoftast och i
likhet med flere af landets smärre städer hade påhälsning af
kome-diantband, hvilka dock voro uteslutande af främmande,
företrädesvis tysk extraktion. Under nämda sekels senare hälft hade likväl
dessa påhälsande sällskap hunnit att så godt som helt och hållet
nationalisera sig, hvarpå vi ha ett bevis i det Seuerlingska
sällskapet, utan tvifvel det mäst bekanta från sagde tid. Det besökte
ofta Göteborg. Hösten 1760 spelade det i ett hus, beläget nedom
Kvarnbärget invid Artillerigården, och då upplördes bland annat
Moliéres »Le Festin de Pierre», som i den svenska öfversättningen
kallades »Det straffade öfverdådet».
Landsortens första verkligt svenska teatersällskap, med Petter
Lindahl såsom styresman, uppförde i Göteborg, utom åtskilligt
annat, en Comoedia, benämnd »Sanningens Tämpel». Detta var
1755, och året därpå gafs en Tragi Comoedia, kallad »Drottning
Disa». Ännu på 1770 talet funnos kvarlefvor af tyska
komediant-sällskap. Ett sådant var otvifvelaktigt det sig så kallade
Gemene-siska sällskapet. Det stod under ledning af Johan von Blank
och antages ha lagt grunden till den så godt som stående teater
Göteborg hade på 1780 talet. Denna teaters anförare var Anders
Widerberg. Han hade privilegium på att spela i Göteborg och
Östergötland, och under lians regime uppnådde sällskapet en rätt
betydande ståndpunkt. Spellistan upptog t. o. m. sådane stycken
som Shakespeares »Romeo och Julias, hvilken således kom till
uppförande i Göteborg öfver 60 år tidigare än i hufvudstaden.
Gustaf III:s göteborgsbesök 1788 medförde dock för staden
iör-lusten af dess dugande teaterchef. Som hvar man vet, stod detta
konungens besök i förening med stadens räddning från fiendehand.
Hvad var alltså naturligare än att innevånarne skulle uppbjuda
all sin förmåga att genom en storartad hyllningsfäst lägga sin
tacksamhet i dagen. Lika naturligt var ock, att, när det gällde
svenska teaterns grundläggare, en scenisk prestation skulle ingå
i fästprogrammet.
Yi veta ej livad som fröjdade konungen mäst, själfva
föreställningen eller efterspelet, som bestod däri, att hela borgerskapet,
paradklädt och med fullstämmig janitscharmusik eskorterade
konungen hem från teatern, därvid följande detaljer förekommo: framför
det kungliga ekipaget gingo kårens 26 öfverofficerare med dragna
värj or, framför desse åter redo på hvita, väl utstofferade hästar tränne
unga borgare, föreställande Mercurius, Fama och Göteborg, de två
senare i kvinnodrägt, Fama utropade : »Glädjens I innevånare i
Göteborg, som inom edra murar återfått den, som frälst er från utländskt
förtryck, Svea och Göta rikens store och älskvärde konung, Gustaf
III!» underofficerare och korporaler buro höga lantärnor och
brän-nare, hvilka senare oafbrutet kastade stjärnor ifrån sig, rådman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
