Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Respice, quod non est.
Horatius.
Vi befinna oss ännu alltjämt på Drottninggatan.
Men nej, skulle det verkligen vara samma gata, på hvilken
vi för en stund sedan svängde in däruppe vid
Trädgårdsföreningens park? I så fall måtte den, tack vare en osynlig magus
hafva undergått en curiös metamorfos. Husen äro ju små och
oansenliga, och trafiken är ringa eller ingen! Hvad det senare
anbelangar, så har det dock sin förklaringsgrund däri, att klockan
ännu icke är mer än 4 på morgonen, och de goda »giötheborgharne»
vakna icke stort förr än vid den tiden.
Men låtom oss närmare betrakta föremålan omkring oss,
husen till exempel, och särskildt detta till att börja med. Det
är rätt så litet och hafver gafveln åt gatan. Materielet är
rödfär-gadt trä och taktäckningen tegel. Huset är icke stort högre än
de inåt tomten belägna uthuslängor, hvilka, bland annat
inrym-mandes verkstad, ladugård för ett par kor, några svin och ett
antal fjäderfä, hafva brädtak med torf och näfver betäckte, sålunda
beredandes en för ögat behagelig vue af landtlighet.
Lägga vi örat till dörrspringan, höra vi huru som husets folk
är arla uppe och slamrar med husgerådskäril. Ty kunna vi nog
redan nu stiga på, hälst Augustisolen redan en god stund hafver
tittat opp öfver Ranängsbärgen, färgandes husets små blyinfattade
glasrutor, så att de veritable eldkulor likna; desslikes förnimma
vi på den kullerstenslagda gatan ett kontinuerligt doppskolåt, som
orsakas af den med morgonstjärna beväpnade, om ohemule
nattu-ströfvares och canaille tomultuanters efterhållande förtjänte
nattväktaren, som nu, efter lycktadt värf, på hemfärd stadd är. Kanske
skola vi dock advertera vår ankomst genom att den befintliga
portklappen employera.
Så skedt, och — dörren öppnas.
Bevars! Det slär aldrig fel, att icke husets ägare, mäster
Henrik Smed, i dag tänker visa sitt herreskap genom att celebrera
en händelse på ett hedersamt och plaisant sätt, ty härinne är ju
allting så fint och fejadt, att det är en lust och glädje däråt.
Sannerligen: vår aning slog icke fel. Mäster Henrik
celebrerar intet mer och intet mindre än sin nyföddas döpelseakt,
hvilken försiggå skall strax efter det middagsmålet är afätet, det
vill säga strax efter kl. 12.
Vi hafva således god och passelig tid att se oss omkring i
Mäster Henriks under eget inseende timrade lilla hus, stort i
förhållande till månget annat i staden och inredt med såväl sal som
sofkammare och kök samt tvänne gafvelrum, som oppepå äro
tillfinnandes. Bohaget skämmes intet för sig. Agaren är också en
burgen man, som skickeligt förstår sitt yrke, hvilket han lärt i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
