Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men det fanns en tid, då äfven så upplyste män som den
store Axel Oxenstjerna motsatte sig deras nedsättande just i
Göteborg, hvilket framgår af rikskansleren Magnus Gabriel de
la Gardies år 1G67 i rådet gjorda anförande, däri han
till-skrifver Oxenstjerna följande yttranden: »att så kärt det honom
vore, att en ort, som Gud och naturen synas rätt
enkannerligen hafva formerat till Sveriges gagn och fördel, måtte
tilltaga och förkofra sig uti commercier och handel — så okärt
vore det honom, att den genom Christi namns hätske
förföljare skulle hafva något uppsteg, och ville heldre önska, att
den evinnerligen måtte blifva en ringa och föraktad
torpar-koja, än på det sättet värfva sig namn af en rik och
florerande handelsplats.»
Det är nu öfver 200 år sedan dess. Visserligen har det
ej gått fort med judarnes emancipation, men det har gått till
seger trots långsamheten. Göteborg hörde emellertid till de
städer, som genom ett slags toleransedikt först tillätos inom
sin »hank och stör» mottaga mosaiska trosbekännare, en
till-låtelse, som baserade sig på den 1779 medgifna fria
religions-utöfningen. Många hårda vilkor voro dock med tillåtelsen
förbundna. Det kan derföre ej förefalla besynnerligt, att
ju-darne sökte förbättra sin ställning genom gång på gång gjorda
försök till lagförändringar, dem till förmån. En af deras
ifrigaste förkämpar har varit göteborgaren G. Fr. Wsern, som
redan vid 1847 års riksdag väckte motion om deras
likställighet med öfriga trosbekännare. Målet vanns dock ej
fullständigt förr än 1870, då riksdag och regering medgåfvo
likställigheten, dock med de inskränkningar, som gälla
beklädandet af ämbeten, hvilka tillfölje sin natur ovilkorligen fordra
innehafvare af statskyrklig bekännelse.
Judarne i Göteborg, det vill säga de, hvilkas fäder här
sedan gammalt haft medborgarrätt, äga stort anseende, kanske
större än i någon annan svensk stad. Den ställning de
sålunda intaga är ett verk af dem själfve. Duglighet, humanitet,
bildning och välgörenhet hafva härvid varit verkande faktorer.
Såsom befrämjare af de sköna konsterna äro de synnerligen
förtjänte, i det att de på dem offra betydande summor. Till
detta och mer äro de satta i tillfälle genom den ansenliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
