Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
större rabulist, fantiserande om den Bernadotteska dynastiens
störtande och republikens seger, för öfrigt ett stort original. Till
original kunna vi äfven räkna de där två: pro primo tysken
Baehrenroth, storätare och organist, det senare i Kristinse Kyrka, och
pro sekundo, Mortensson, med. doktor, boende i sitt hus,
Vallgatan 40, och af allmänheten känd för sin korpulens, sin gamla
grågula rock med den stora axelkragen och sitt oafbrutna
svängande med käppen — en solid rörkäpp med förgyld krycka —
och där, där ha vi till sist göteborgsgatans största ryktbarhet:
Stålhandske, den långe, rake och magre mannen med den
oundgängliga blårutiga bomullsparaplyen under armen. Vakta dig,
Stålhandske, du, din tids Don Banudo di Colibrados, att ej
Nyberg på Bikupan klipper ut dig karrikerad till mängdens
förnöjelse ; du känner hans förmåga som silhouettklippare, och den
klipparen skymtade just nu fram ur en af bersåerna!
Men det skymmer, det blir sent, och litet hvar troppar af
hem. "Winbergska plantaget står snart så godt som öfvergifven
En enda oljelampa upplyser gård och park. Det tarfvas också
icke mer, ty månen höjer sig öfver trädtoppame och målar sitt
fantastiska mönster på trädgårdssängarne, under det alléer och
buskar susa ett sömntungt, doftande godnatt.
Blott i några få af värdshusfönstren lyser det ännu. Ett
af dem står öppet, och där innanfrån höres en vacker tenor, som
vid ackompagnement af guitarr sjunger Walerius:
Crif mig en flicka, en pokal,
Ty jag kan älska, jag kan dricka!
Om ödets nåd mig ville skicka
En fullmakt på mitt fria val,
Jag skulle glömma
Lifvets kval
Ocli evigt tömma
Min pokal
Vid sidan af min sköna flicka.
Gif mig en flicka, en pokal,
Ty jag kan älska, jag kan dricka!
* *
*
Namnet Lorensbärg är icke årsbarn med värdshuset. Det
fanns nämligen öfver 50 år före det senare och härleder sig af
handlanden Lorens Pettersson, som år 1771 var landeriets
inne-hafvare. På 1830 talet blef benämningen Winbergska plantaget
mäst allmän. Den upphörde dock med Winbergs död, hvarefter
det xirsprungliga namnet kom till heders. Det är nu det mäst
klingande i Göteborgs värdshushistoria.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
