Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och imponerar särskildt genom en betydande storlek och ett
läge, som är i hög grad dominerande.
Det inre har ljusa och rymliga sjuksalar samt enskilda
rum, tillsammans inrymmande plats för öfver 200 patienter.
Där finnas ock köks- och tvättinrättningar, badlokaler,
biblioteks och direktionsrum, gudstjänstsal och mottagningsrum m. m.
Byggnaden värdt färdig 1855 eller 7 år efter det
grundstenen lades och har i sin helhet kostat nära 450,000 kronor.
Tomtområdet är den forna bastionen Carolus Dus. Däraf
dess säregna form, som med en väldig vinkel skjuter ut åt
söder. I detta väderstreck löper utefter samma, delvis
träd-planterade område den ytterst lifligt trafikerade Sahlgrensgatan,
som innan hon 1882 fick sitt officiela namn vanligtvis
benämndes »Jungfernstieg».
Vi nämnde 1855 såsom sjukhusbyggnadens födelseår. Långt
därförut fanns dock själfva sjukhuset. Det kunde nämligen 1882
fira sin sekularfäst och var alltså med i den gamla goda tiden,
den enkla, patriarkaliska tiden, som i mycket satte sin hallstämpel
på Göteborg. Anspråken voro icke då så stora som nu, nöjena
färre, tillgångarne mindre. Men trots allt detta hade äfven den
tiden sina förströelser, som oftast voro att finna i det ännu ej af
källarlifvets buller och bång synnerligen inkräktade hemlifvet.
Vintertiden samlades familjerua kring aftonbrasan, och där,
ackorn-pagnerad af spinnrockarnes surr, ljöd som oftast sagoberättarens
röst. Sagor hörde nämligen aftonbrasan till, och af dessa
älskades sannsagan icke minst. »Det var en gång», började man
alltid, och bland mångt och mycket berättade man äfven, hur det
en gång var en göteborgsyngling, som utmärkte sig för en
säll-spord och alltjämt växande ärelystnad. Hans ärelystnad gick dock
icke i den vanliga rigtningen. Svärdets ära hägrade nämligen
icke för honom, änskönt han uppfostrades nnder en tid, som såg
Sveriges stoltaste krigsdagar. Nej, hans konungs, Tolfte Karls
ära var icke hans ära, om han också liknade konungen däri, att
han tidigt drog ut på härnadståg i främmande land. Tack vare
en någorlunda god ekonomisk ställning och en aldrig sinande kraft,
gjorde han studieresor i Holland, Tyskland, Englaud och Frankrike.
Mångenstädes hade han en trogen kamrat vid sin sida, en
bepröf-vad, något äldre vän, som brann af samma nit som han att bringa
sitt fosterland segrar från de fredliga idrotternas fält. Med denne
vän genomströfvade han äfven den kära fosterbygden, och så
upptäckte han vårt lands om ej fördolda, så åtminstone obrukade
skatter, skatterna i våra bärg och skogar: förnämligast vårt järn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
