Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ocli trä. Tillgodogörande sig bruket af dessa, inledde han
storartade bytesaffärer med afliigsna länder, utrustade skepp och
bildade handelskompanier. Så värdt han rik. Innan dess hade han
dock hunnit bli man, och en sådan ej blott till år, utan till
karaktär. Hans rikedom gjorde honom emellertid aldrig öfvermodig,
och den hand, som tog, den gaf också.
Försynen unnade honom ett långt lif, han lefde under fem
landets regenter: Karl XII, Ulrika Eleonora, Fredrik I, Adolf
Fredrik och Gustaf III. Samtiden, annars njugg om erkännande,
vördade i honom en dygdig medborgare, kallande honom en patriot
som få, och Vetenskapsakademien präglade en medalj till hans
minne. Utmärkelser och titlar voro eljes icke vår mans sak. Enkel
I seder och lefnadsvanor, predikade han det enklas lära äfven i
ord. Icke desto mindre var han en stor älskare af de sköna
konsterna, som han mången gång räckte en stödjande hand.
Också vetenskaperna hade i honom en beskyddare, och gärna
samlade han stadens lärde omkring sig, understödjande deras företag,
belönande deras arbeten, under det desse tacksamt sågo upp till
honom såsom till en vördad fader. Bland sina vänner räknade
han en Carl v. Linné, en Emanuel Svedenborg och en Jonas
Alströmer, den senare hans bepröfvade reskamrat från ynglingaåren.
Sådan var Niklas Saklgrens saga, och fastän föga skiftesrik,
skall den förvisso täljas långt in i en äflande framtid, därom torde
i icke sista rummet Sahlgrenska Sjukhuset i Göteborg draga
försorg, såsom varande ett af hans goda hjärtas vackraste skapelser.
För att nu tala i vanlig redogörelsestil, så skänkte Niklas
Sahlgren genom testamentarisk disposition af den S Dec. 1772
vissa i Halland belägna strögods till en välgörenhetsinrättning i
Göteborg. Borgmästaren Dan. Pettersson förordade ett sjukhus,
och då hans förslag vann anklang och stadfästelse, så
organiserades den nya anstalten af doktor Per Dubb, som 17S2 blef dess
förste öfverläkare. Hans efterträdare i ämbetet intill 1854 voro:
J. Ekman, C. Weltzin, P. Westring och A. Liborius. Därefter
på medicinska afdelningen: F. Lang, A. A. Langell, F. E. von
Sydow och på den kirurgiska: J. A. Liborius, N. M. Asplund och
A. A. Lindh.
Sjukhusets första lokal var en ännu befintlig byggnad,
belägen vid Sillgatan och den nu igenfyllda Masthamnen. Huset,
som igenfinnes under N:o 2, företer ett föga tilltalande yttre och
tyder på lång tjänstgöring. Här förblef sjukhuset i öfver 40 år
eller till dess det 1823 förlädes till ett af handlanden Aron
Oter-dahl åt detsamma skänkt hus, beläget i hörnet af Östra
Hamn-och Spanmålsgatorna med adressnummer 11 vid förstnämnda gata.
Redan tjugo är därefter befanns dock äfven denna lokal för trång,
hvadan stadens borgare på allmän rådstuga år 1847 beslöto att
S
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
