Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kristinae Kyrka.
På denna kyrkas tomt, helt och hållet fritt upplåten åt tyska
församlingen af stadens förste burggrefvc Jacob van Dvck, enligt
honom af kungl. maj:t lämnad fullmakt, uppfördes först ett
träkapell, som förut stått i Ny Lödöse och af Gilius von Eyck 1623
skänkts till församlingen. Ar 1634 värdt likväl detta gudshus
tillfölje sin af ålder föranledda bristfällighet otjänbart, hvadan
det då nedtogs. I dess ställe uppförde man nu en större kyrka
af holländskt tegel, hvilken var färdig till invigning i Mars 1648.
Hon blef kallad Kristinae Kyrka till minne af drottning Kristina,
som den 28 April 1649 tilldelade henne synnerligen förmånliga
privilegier. Emellertid var kyrkan knappt färdig — tornets
kopparbeklädnad fattades ännu — då hon 1669, tillika med större
delen af norra staden, lades i aska.
Tre år därefter hade hon hunnit bli så till vida iståndsatt;
att man då kunde börja i henne ånyo hålla gudstjänst. Nu
pryddes hon på allt sätt, så till det yttre som inre. I likhet med
Domkyrkan hade hon sin särskilda konungsstol. på det dråpligaste
utsirad, och med hänsyn till hufvudbanér och epitafier öfverträffade
hon t. o. m. nämnda kyrka. Generalguvernören Rutger von
Asche-berg lät med församlingens medgifvande bakom altaret uppbygga
ett grafkor för sig och sin slägt, och detta okade i icke
obetydlig mån kyrkans skönhet. Tornet värdt likväl ej färdigt för än
omkring 30 år efter branden, men då pekade också dess smärta
och spetsiga spira högt mot skyn, liksom för att påminna om
helgden af det rum, däri så många, efter väl förrättadt lifsverk,
sofvo den eviga sömnen. Ascheberg hade nämligen blifvit här
begrafven redan 1694, och i kyrkans öfriga grifthvalf hvilade en
mängd af stadens hänsofne stormän.
Sjuttiosju år efter den nämnda branden skulle en ny sådan
förinta större delen af kyrkans fägring och göra af bräck i
församlingens gudstjänst.
Det var natten mellan den 13 och 14 Januari 1746, som
denna olycka timade, hvilken man satte i samband med ett dageu
förut begånget dråp. En fransk värfvare hade nämligeu å öppen
gata — utanför Stora Apoteket — i en duell, som började å
Stora Torget, ihjälstuckit en svensk officer, son till dåvarande
biskopen Georg Wallin. Eldsvådan uppstod i det hus, hvari
fransmannen bodde, och under densammas villervalla lyckades det
honom verkligen att tillika med sin kamrat, en annan fransk officer,
spårlöst undkomma.
Vid denna eldsvåda gick större delen af kyrkans väggfasta
prydnader och epitafier förlorade, endast några nära koret
hängande vapen, de Hamiltonska och Fehmanska — nu befintliga i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
