Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ten lick afvakta morgondagen för ransakning och dom.
Brandvakten eller de s. k. paltarne brukade utgå kl. 9 pä
kvällen och hade till åliggande att hvarje timma halft ropande,
halft sjungande låta höra följande nattväktarrop:
Från eld ocli brand
Och fiendehand
Bevare Gud vår stad och land!
Klockan är — — slagen! —
något naturligtvis mycket angenämt för de innevånare, som
älskade en ostörd nattro. Men brandvaktskarlarne skulle
förstås hållas vakna, ocli för den skull fick sofvandet
understundom vika. Kanske värdt man dock till sist så härdad,
att vanan segrade öfver hörselorganet.
Nyssnämnda år bildades på initiativ af dåvarande
polismästaren, sedermera handels- och politie-borgmästaren C. H.
Ewert en ny nattväktarkår. Saxarne utbyttes mot »huggare»
— korta sablar — men skramlorna bibehöllos, ehuru i
förminskad form efter engelskt mönster ocli kallades nu som
mäst »snattror». Till en början hade de nya nattväktarne,
liksom de förra brandtvaklskarlarne, inga särskildt begränsade
vaktområden, utan fingo gå livar det dem bäst syntes. En
behöflig ändring därutinnan inträffade dock snart nog eller i
början af 1850 talet. Kåren räknade omkring 50 man och
stod under hela sin verksamhetstid under befäl af löjtnant
K. F. Bohle. Den upplöstes med utgången af år i8GS, då
poliskåren öfvertog dess tjänstgöring.
Det slappa upprätthållandet af ordningen under
för-gågna tider gjorde oordningen stor i förhållande till hvad den
är i våra dagar. Abderitiska förordnanden förbättrade just
icke förhållandet. Till sådana räkna vi landshöfding
Löwen-hjelms vid midten af 1840 talet utfärdade förbud för stadens
innevånare, enkannerligen de kvinliga och tarfligare, att utan
fullt giltigt skäl vistas ute å stadens gator efter kl. 10 pä
aftonen. Man tänke sig en sådan förordning! Dock: den är
med sitt intrång på den olorvitlige samhällsmedlemmens
frihet nästan otänkbar för vår tid. Faktiskt är emellertid, att deu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
