Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ha vi. angifvit det Drottningtorg som är. Kanske böra vi
ock med några ord erinra om det som varit.
Då är att i första rummet nämna Drottningporten, som
också kallades Österport, ibland äfven Nye port. Han hade sin
plats längst åt väster — ungefär midt emellan Hotell Kristiania
ocli Göta Källare — och var en ståtlig i renässansstil hållen
byggnad om tre våningar. Själfva porten, hvars hvalf var rundbågigt,
omgafs af ett par väldiga i bossagemanér utsirade pilastrar, ofvan
hvilkas doriska bjälklag och fris höjde sig en bågformig fronton,
som pryddes af tvänne hvilande lejon, en krönt sköld och några
andra krigiska emblemer. Detta hvad exteriören angår. Ät stadssidan
företedde porten ej samma grad af prydlighet, men var äfven där
ett i sitt slag vackert arbete. En dorisk fris syntes äfven
här. Fyra konsoler, omgifvande en maskaron, uppburo ofvan
porthvalfvet en fronton, som kröntes af en s. k. »pot å feu» och inom
ramen hade en dekoration af kanoner, kulor, fanor och svärd samt
däröfver en sköld med krona. Från midten af själfva portgången
ledde å ömse sidor ingångar till byggnadens inre, där svåra hvalf
och förvaringsrum voro tillfinnandes.
Framför vindbryggan till denna port var det, som fredagen
den 3 Oktober 1788 klockan 11 på aftonen en okänd och af blott
ett fåtal män åtföljd ryttare måste dröja en rundlig timma, innan
han blef insläppt, änskönt han med ömsom pockande enträgenhet,
ömsom bevekande vältalighet sökte göra troligt, att han var ingen
mindre än konungen själf. I detta hällregn och i denna utstyrsel
kommer icke Sveriges konung, menade man. Väl hade
generaladjutanten baron Lantingshausen dagen förut meddelat, att konungen
skulle komma den af fienden hotade stoden till undsättning, men att
han skulle komma redan dagen efter var dock icke troligt, och att i
dessa dagar, då dansken stod så godt som för dörren, lita på
endast fagra ord var just icke rådligt. Slutligen fälldes dock
bryggan, Drottningporten öppnades och in sprängde Gustaf III, inom
kort hälsad af befolkningen med det vaknande hoppets glädje och
jubel. Att detta hopp icke kom på skam känna vi: ett kraftigt
uppträdande från konungens sida, understödt af innevånarnes
villiga bistånd — och Göteborg, »denna pärla i min krona», såsom
konungen uttryckte sig, var räddadt från sin mäst öfverlningande fara.
En af stadens byggnader, som i det längsta trotsade tiden,
var Slusskvarnen, hvilken byggdes 1648 och kvarstod i två
och ett kvart sekel. Den låg tvärt öfver kanalen ungefär där,
hvarest nu en prydlig järnbro förmedlar trafiken mellan
Hotellplatsen och Norra Hamngatan. Att ej den ritning, efter
hvilken den gamla kvarnen var uppbyggd, genomgått skärselden
af Nicodemus Tessins eller en dennes vederlikes granskning är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
