- Project Runeberg -  Göteborg : Skisserade skildringar af Sveriges andra stad... /
226

(1884) [MARC] Author: Albert Cederblad - Tema: Göteborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sällheten förrädiskt tog tillbaka
Hvad den en gång mina dagar gaf>.

Tvänne härliga popplar vaktade då vården och lutade,
genom en underlig naturens lek, sina toppar mot hvarann,
liksom bildande en götisk båge på smärta, skyhöga pelare . . .

Hon har rätt, den gamla: han är förfallen, denna vård. På

ramen af hans öfverstycke har man vid sidan af den i järn
gjutna sfinxen å la Thebe kastat upp en urna, som fordom
hade sin plats vid monumentets fot. Af popplarne synes icke

ett spår, allt är grått, vittradt, brutet ....

Den gamla är enträgen och vill visa oss en annan graf,
äfven denna välbekant för en äldre göteborgsgeneration och
liksom kringgjuten af ett romantiskt skimmer. Det är en fyrdubbel^
häckomgifven graf, hvars ena monument utgöres af ett grå-

stensblock med urna, som vid sin fot har en uppslagen bok.

Härunder hvila två älskande — berättar gumman — man
och hustru. På denna sten brukade de ofta sitta som
fästfolk och tala om en kärlek utan ända, en trohet utan gräns.
Men mannen är oftast ombytlig i sina tycken, och kvinnan är
djup i sin sorg som i sin kärlek. Så dog hon. Då var det
så dags att omvända och ångra, och i sin sorg skref han på

det där nu svartnade marmorbladet:

Hvad kan jag ge dig, himlaburna,

För all den sällhet du mig gaf,

Ack, blott en blomma på din graf
Och sorgens tårar vid din urna!

Sorg och saknad lade honom själf i grafven efter något
mer än ett år, och då ristade efterlefvande å det andra bladet:

Att döden slet det ljufva bandet,

Du här ej längre klaga fick,

Från jordens sorger snart du gick
Till mötet i det sälla landet.

Men — de mortuis nil nisi bene.

*

På vägen från denna begrafningsplats rigta vi våra
blickar åt de åkerfält, som ligga mellan den väg vi passera och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:27:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cedergot/0232.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free