Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de långsträckta bärgen på andra sidan Gnllbärgså. Dessa
åkerfält äro kända under namn af Ranängarne. Platsen är
så till vida historiskt märkvärdig, som här 1644 stod ett slag
mellan svenskar och danskar, de senare — efter livad några
historici uppgifva — under anförande af ståthållaren i Norge
Hannibal Sehested, som emellertid blef slagen af Harald Stake
och hans lilla, men naggande goda trupp. Där i närheten
har också varit en begrafningsplats, hvarom en minnessten
med ett kors och årtalet 1834 upplyser. Här begrofvos
nämligen offren för den första koleran i Göteborg, hvars fasans
tid man ännu kan få höra skildras af äldre personer.
Deras berättelser lyda i sammandrag sålunda: Koleran
gras-serade i södra Europa. Att bon skulle komma till Norden med
dess tempererade klimat trodde dock ingen, och några
förberedelser att, ifall så skulle behöfvas, hämmande möta henne gjordes
ej. Då ljöd en morgon i Juli månad det förfärliga ropet:
koleran är här! och koleran var verkligen i Göteborg. Efter hvad
man antog, hade hon dit öfverförts af ett utländskt fartyg från
smittad ort. Hennes spridning var allt från början stor. Först
uppehöll hon sig blott i förstäderna, men snart nog hade hou
fotfäste äfven inom själfva staden. Oron och handfallenheten voro
till en början jämnstarka, men slutligen fattade några
behjärtans-värda personer mod till sig och bildade en sjukvårdskomité. Nu
inrättades provisoriska sjukhus, läkareantalet ökades,
medikamen-ter utdelades gratis och öfver allt på gatorna sökte man rena deu
förpästade, tropiskt kvalmiga luften genom att bränna tjära i stora
järngrytor. Emellertid tog sjukdomen en sådan öfverhand att
skolorna måste stängas, värdshusen likaså och skärpta ordningsreglor
noga efterhållas. Snart befann sig staden som i ett slags
belägringstillstånd. Landtmannen vågade sig ej in till densamma med
sina produkter, och handel och sjöfart afstanuade. Ingen
samhällsklass skonades. Hvart ögat vände sig, mötte det den dystra
sorgdrägten. Själa- och begrafningsringning ljöd från morgon till
kväll, men måste dock till sist utan undantag upphöra. På
porten till de hus, hvari farsoten fått insteg, stod med stora
bokstäfver »kolera» anbragt, och därutanför inställde sig likkörarne
hvarje afton efter kl. 11 för att afhämta de döda, som forslades
till begrafuingsplatsen å väldiga sprötkärror. Att , måla kistorna
hann man ej, de kommo i stora foror från tillverkningsorten,
Lilla Edet, och hade sitt upplag å ödetomten mellan Högvakten’
och dåvarande Kaulbarska huset. Processioner af fränder och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
