Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den tidigt bortgångne skulptören J. E. Ericsson utfört sitt
sista arbete: Renströms profilbild i brons. Därunder står i
upphöjda granitbokstäfver:
ÅT
MINNET AF
Samhällets Välgörare
EGNADES DENNA VÅRD
AF
GÖTEBORGS STAD.
Må vi ett ögonblick taga plats å de nämnda hvilosätena.
För att skingra den egendomliga känsla, som på en griftgård
gärna manar fram tankar på evigheten, detta töckenhöljda
kommande, hvars arfvingar vi äro genom döden, som hvarje
gång han mäjar en människoskörd, låter naturen förgås, vilja
vi yttra några ord om den här jordade medborgarens lif och
verk. Hans historia är sagan om en man, som värdt rik
genom arbete och sparsamhet. Ett vigtigt kapitel i denna
historia är det, som afhandlar den redbarhet och det
mänsko-kära sinnelag, hvilka åt hans arbete gåfvo framgångens
välsignelser. Det var detta sinnelag, som frambragte en
donation, af hvars make något annat samhälle i de nordiska
länderna väl näppeligen kommit i åtnjutande. Du må nämligen
veta, att Sven Renström till Göteborgs förmån donerat icke
mindre än omkring en million sjuhundratusen kronor af sin
efterlämnade förmögenhet, den han hopsamlat just genom sin
arbetsamhet. Väl .var den rike gubben en i samhället [-ganska]-] {+gan-
ska]+} känd personlighet, men härtill bidrogo kanske mindre
hans rikedom och duglighet än hans egenheter. Han var
nämligen ett original i smått. På fattiglistor skref han väl
då och då sitt namn, men icke utan ett visst knot, hans
lef-nadssätt var ytterst anspråkslöst, anspråkslöst tedde sig också
hans yttre, särskildt hans klädsel, som kanske icke alltid
stämde så väl öfverens med den emaljerade nordstjärna,
hvarmed hans bröst vid högtidligare - tillfällen pryddes, och föga
anade man i honom millionären, där han med vårdslös gång
och alltid dinglande hufvud vandrade fram på stadsgatorna,
häldre begagnande sina egna fortkomstledamöter än hästar och
vagn, hvarmed han dock bestod sig. Det var ej al kärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
