Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skifta i de mjukaste färgtoner, buskar, källsprång, sten- och
blomstergrupper — kort sagdt: en anläggning, i hvilken natur
och konst täfla med ungefär lika mycken styrka å hvardera sidan.
Från spetsen af ett högt bärg, uppför hvilket leder en
bekväm väg, här och hvar försedd med hvilsoffor, erbjuder
-ig en vidsträckt utsigt, som i väster lägger skärgården och
hafvet för betraktarens öga. Xy Älfcborgs fästning synes
här som låge den helt nära. Den som vill njuta af
folk lifvet måste dock hålla sig till de nedre bärgskullarne,
ännu häldre till den egentliga parken, som i synnerhet vackra
söndagseftermiddagar företer en brokig tafla. Hvilket lif! På
mer än ett ställe dansas det förtvifladt efter en fiols eller än
oftare en dragharmonikas toner. Skratt och glam och sång,
idel lustighet utan tillstymmelse till slagsmål, på sin höjd ett
stilla gurgel. Hästgnägg och hundskall, barnskrik och musik!
För frambringandet af den sistnämnda anstränga regementsblå
sare sina lungor däruppe i den lilla paviljongen på bärgskn alten
snedt emot det anspråkslösa kaféet, som är ett nykterhetskafé,
förstås, inte annat, hvadan de som vilja förpläga sig med
spritvaror få föra sådana ined sig i matkorgarne. På tingestar
af sistnämnda slag släpas det hvart ögat vänder sig. Barn
vagnar är det ej heller ondt om, eftersom hela familjer äro
ute i det gröna. Sällan kunna dock de smås ekipager täfla
i antal med de stores, allraminst Kristi-himmelfärdsdag eller
första Maj, då göteborgarne fira vårens ankomst med »corso»
i sin Slottsskog. Hur det då vimlar pä Husargatan och
Västergatan, där alla åkande och gående röra sig i rigtning mot
parken! Inom den koncentrerar sig vimlet utmed »stora
promenaden», hufvudchausséen, där en rad af vagnar, inneslutande
den mäst blandade publik, rullar fram i gående, omgifven af
en mänskohäck, som tittar, mönstrar och pratar och aldrig
tröttas af skådespelet, på hvilket flertalet skulle stå och gapa
i evighet, om icke vagnstimmet sä småningom drog dädan
och skymningen förkunnade dagens slut. Båda delarne inträffa
dock. och då troppar litet hvar åt staden, alla belåtna med
sin dag och sin park.
En timma eller så, och nattens skuggor lägra sig öfver
näjden. Där nyss ett friskt folklif rådde, är nu tomt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
