Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första perioden. Organisationens förarbeten under Karl IX:s tid (1602—1611) - Riksrådet och hofråden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
denne för att med råd och dåd bistå honom. Nu har han
alldeles dragit sig undan, och synes det konungen, att han på
så sätt föga gör sitt kall och ämbete tillfyllest. Vill herr Svante
icke visa ett annat sinne och på bättre sätt göra riket tjänst,
då ämnar konungen taga hans förläningar tillbaka och se sig
om efter en annan, bättre tjänare i hans ställe. Lika skarpt
är ett samtidigt bref till Nils Bielke, som icke blott dragit sig
undan att hjälpa till i det besvärliga regementet, utan till på
köpet vid sista mönstringen med adelns rusttjänst uppträdt
med endast två hästar och oöfvade karlar, som han tagit direkt
ifrån plogen, och det oaktadt han före resan till Reval
föregående år erhållit ökadt underhåll. Äfven han får höra, att ett
dylikt uppförande kommer att föranleda konungen att
vederkännas sin och rikets ränta igen[1].
Brefven kunna näppeligen hafva förfelat sin verkan, om
vi ock ej till en början finna någon underrättelse om att de
båda herrarne uppträdt vid hofvet. Först i senare delen af
augusti anträffas en för Nils Bielke utfärdad fullmakt, som bevisar,
att han blidkat sin herre — kanske just genom redobogenheten
att mottaga det uppdrag, som fullmakten innebar. Detta gällde
åter ett befäl i lifländska kriget, och nu liksom 1603
tillsammans med Jören Claesson; de båda herrarne skulle blifva
underbefälhafvare under grefven af Mansfeld. Samtidigt afgick
äfven order till Jören Boije i Finland att förfoga sig till
krigsskådeplatsen och ställa sig till öfverbefälhafvarens förfogande[2].
I sept. voro sex svenska riksråd, grefve Moritz, grefve
Abraham, Svante Bielke, Johan Gabrielsson, Seved Ribbing
och Lubert Kauer samlade i Stockholm, hvarifrån de å
ständernas vägnar den 23 sept. skrefvo till Polens ständer[3]. De
återfinnas alla vid ett rådsmöte i nov., som kanske endast utgör
en fortsättning af det föregående, men som bland deltagarne
äfven räknar grefve Magnus och de från Lifland återkomna
Nils Bielke och Jören Claesson[4]. Församlingen var således
talrik nog. Den torde ej hafva upplöst sig förr än vid årets
slut, ty ett rådslag af 2 dec. omtalas och ett annat af den 23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
