- Project Runeberg -  Den svenska centralregeringens utveckling till kollegial organisation i början af sjuttonde århundradet (1602-1634) /
85

(1902) [MARC] [MARC] Author: Nils Edén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra perioden. Organisationens utförande genom Gustaf II Adolf (1611—1634) - I. Centralregeringens allmänna utveckling under Gustaf Adolfs tid - Grundläggningen af Gustaf Adolfs regering - Ständernas särskilda och gemensamma yrkanden 1611

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I.
Centralregeringens allmänna utveckling
under Gustaf Adolfs tid.
Grundläggningen af Gustaf Adolfs regering.
Den riksdag, som samlades i Nyköping efter Karl IX:s död,
gaf bevis på styrkan af hans verk. Frön till söndring saknades
ingalunda. Den till hälften sväfvande frågan om tronföljden för-
knippade sig med hertigarne Johans och Karl Filips furstliga
anspråk på land och rättigheter, och inom alla ständer rörde sig
önskningar att affordra konungamakten privilegier eller försäk-
ringar, önskningar som i ej ringa mån inneburo en reaktion emot
den döde konungens hänsynslösa framfart. Öfver dessa enskilda
intressen höjde sig dock segrande statens kraf pä enig samverkan,
ytterligare inskärpt genom den yttre politiska ställningens allvar,
och konungadömet och ständerna kommo hvarandra till mötes
med större förtroende, an det hade skett under många decen-
nier. Så lades grundvalarna till Gustaf Adolfs regering. Stän-
dernas framställningar om garantier emot konungamaktens miss-
bruk sökte icke inkräkta på dess tillbörliga innehåll, och hvad
de begärde i fråga om formerna och medlen för regeringens ut-
öfning innebar ingen sådan själfständighet för de olika ämbets-
organen, som rådet år 1594 hade sökt genomföra.
Af de enskilda stånden var det helt naturligt adeln som
här hade mest att säga. Redan i sin första förklaring om
de punkter, som borde föreläggas Gustaf Adolf till försäk-
ran, upptar den det gamla yrkandet på adliga mäns använ-
dande i kansliet1 med den principiellt märkliga motiveringen,
att därigenom adelsmän kunde uppmuntras att hälla sina söner
1 Centralregeringen rj2j —1594, s* 209 t.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:28:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/centrkol/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free