Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra perioden. Organisationens utförande genom Gustaf II Adolf (1611—1634) - I. Centralregeringens allmänna utveckling under Gustaf Adolfs tid - Grundläggningen af Gustaf Adolfs regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88 MLS El)ÉN
på tal annat än i Karl IX:s lagförslag och då vida mindre be-
stärndt formulerad, sä är den principiella ståndpunkten klar: dessa
ämbeten betraktas nu samtliga såsom statsinstitutioner, hvilkas
existens bör vara oberoende af konungens enskilda godtfinnande.
Att Söderköpingsklausulen om ämbetenas besättande med veder-
bö’ande ständers samtycke också upptagits, harmonierar full-
komligt därmed, huru opraktisk den också i sak kunde vara.
I några af de följande punkterna återkommer man till vissa
enskilda regeringsorgan. Punkt 8 innehåller sålunda en begäran,
att en räfst måtte företagas i kansli och kammare samt deras
tjänstemän tillhållas att ej gå utom sin befattnings gränser och
ej inblanda sig i saker, som stå öfver den samma. Det är tyd-
ligen ett förbehåll mot otillbörligt inflytande af skrifvarpersonalen
på regeringsärendenas reella behandling som härmed framställes,
och att ett sådant yrkande behöfdes, bekräftar traditionen om
ett återuppspirande sekreterareregemente under Karl IX:s sista
tid. I nionde punkten begäres, att biskopar måtte väljas enligt
kyrkoordningen samt återfå sin makt att med församlingens
samtycke förordna präster utan att underställa saken konungens
konfirmation, med undantag blott för bénéficia regalia, samt att
ingen prästman måtte förvägras att taga sitt gäll i besittning, än
mindre därifrån afsättas utan rannsakning. Alla prästerliga äm-
beten, akademien i Uppsala o. s. v., skola åtnjuta tillräckligt
uncerhåll. Kyrkan, som ej minst under Karl IX haft att kämpa
för sin själfständighet, begagnar tillfället att trygga den samma,
i viss mån genom att söka draga sina ämbeten undan konungens
tillsättningsmakt. Slutligen följa i punkterna to—13 mera i detalj
utförda önskningar om tillsättande af infödde adlige ståthållare
i hvar landsända, lagmän och häradshöfdingar i hvarje lagsaga
och härad, deras åligganden gcnt emot undersåtarne och förbud
mot missbruk af deras myndighet. Till denna utförliga behand-
ling af de provinsiella ämbetsmännens ställning finnes ingen mot-
svarighet för de centrala ämbetena annat än de få orden om
kansler och skattmästare. De förra ämbetena spelade tydligen
en vida viktigare roll i de enskilda undersåtarnes förhållande
till kronan än de senare. Men den principiella uppfattningen af
bådaderas ställning i samhället var i hvarje fall den samma.
Huru ständernas framställningar om försäkringen i allmänhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
