Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra perioden. Organisationens utförande genom Gustaf II Adolf (1611—1634) - I. Centralregeringens allmänna utveckling under Gustaf Adolfs tid - Grundläggningen af Gustaf Adolfs regering - Rådets konstituerande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90 MLS EDEN
uppgifter. Här har troligen kritiken af den döde konungens
regering varit allt för tydlig och den påyrkade åtgärden synts
oförenlig med konungens rätt att anlita sin regerings organ efter-
som han fann lämpligt. Den nionde punkten, om biskoparnes
och kyrkans själfständighet, ingår sä godt som oförändrad under
N:o 7, hvaremot de följande, io—13, blifvit starkt sammandragna
och omredigerade. I försäkringens punkt 8 utlofvas sålunda i
ett sammanhang tillsättning af både lagmän och häradshöfdin-
gar, befallningsmän, fogdar och skrifvare på de orter, där sådana
saknas, med gemensamt angifvet syfte att trygga undersåtarne
vid lag och rätt, samt i N:o 9 att lagman ej må hafva härads-
rätt i sin lagsaga eller fogde vara häradshöfding i sitt fögderi,
och att lagmans- och häradshöfdingeräntan skall användas blott
till domares underhåll. Ståthållarne omnämnas däremot icke alls
här. Det är möjligt, att de inbegrepos i den allmänna termen
befallningsmän, och då endast denna här användes, kan det bero
därpå, att konungen ej var villig att gifva ett sådant löfte om
verkliga ståthållares tillsättning i alla landsändar, som ständerna
begärt. Ännu torde knappast ståthållareskapet hafva hunnit
blifva ett nödvändigt mellanled mellan konungen och fogdarna,
om ock vid denna tid landets uppdelning i ståthållaredömen var
ganska fullständigt genomförd.
Ändringarna och uteslutningarna i ständernas förslag till
konungaförsäkran hafva sålunda egentligen träffat sådana punkter,
som gripit in i detaljerna af regeringsorganens ställning. Konunga-
makten kan därmed sägas hafva häfdat sin själfständighet, me-
dan den i princip accepterade det af ständerna antydda ämbets-
systemet.
Till konungens allmänna försäkran sluta sig åtskilliga andra
handlingar, som i ett och annat beröra regeringens ordning.
Redan efter ett par dagar konstituerades den nye konun-
o-ens riksråd. Det kunde nu åter ske, såsom under normala
ö _ _
förhållanden varit vanligt, genom att den aflidne konungens rads-
herrar helt enkelt också behöllo sin ställning hos den nye1.
Karl IX:s rådsherrar blefvo också Gustaf Adolfs2, men någon
annan handling rörande denna öfvergång föreligger icke än en
1 Centralregeringen — s. 134*
2 Nordvall, Radslängd, s. 182.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
