Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra perioden. Organisationens utförande genom Gustaf II Adolf (1611—1634) - I. Centralregeringens allmänna utveckling under Gustaf Adolfs tid - Ämbetsprincipens seger och de två första rikskollegierna (1612—1621) - Rättegångsprocessen 1615
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CENTRALREGERINGENS UTVECKLING l602—1634 113
blifvit upphöjd till riksråd1, förekommer den endast för de
utländska diplomaterna i svensk tjänst. Till dessa kom må-
hända år 1619 Daniel Heinsius, också en holländare, som redan
föregående år erhållit titeln svensk historiograf och synes hafva
jämte Rutgers tjänstgjort såsom agent i Nederländerna2.
Under sin vistelse i Sverige 1614—1615 fullbordade konun-
gen hofrättens organisation genom att stadfästa den process-
ordning, som han redan föregående år låtit uppsätta och under-
ställt hofrättens eget uttalande3, men hvars bekräftelse han
uppskjutit till sin återkomst4. Den utfärdades den 23 juni
1615, några dagar innan han ånyo afreste till den ryska krigs-
skådeplatsen11. Betydelsefull för regeringens allmänna organi-
sation är i främsta rummet den här införda bestämmelsen, att
den, som icke var tillfreds med hofrättens dom, skulle åtnjuta
beneficium revisionis, om han genom en böneskrift vände
sig till konungen själf6. Det i 1614 års fullmakt gjorda förbe-
hållet att bryta skrocksocknar var därmed utveckladt därhän,
att konungen själf åter stod som domhafvande i sista hand, ehuru
visserligen en hänvändelse till honom tänktes såsom undantag
och hofrätten fortfarande skulle döma i konungens namn. Men
äfven processordningens bestämmelser om vissa former för hof-
1 ättens arbete sträcka sin betydelse utom denna institutions
eget område. Den noggranna regleringen af icke blott rätte-
gängsterminerna, utan äfven timmarna för rättens dagliga sam-
manträden, det uttryckliga stadgandet om röstning, t. o. m. i
en bestämd ordning efter bisittarnes plats, och målens afgörande
genom majoritetens beslut, ja, hela den anda af detaljreglemente,
som genomgick denna processordning med dess edsformulär,
dess föreskrifter om förhörens gång, beslutens uppsättande o. s. v.,
allt detta var i Sverige något nytt men också något, som
1 Se nedan.
2 Tit. Reg., Lat.-Tyskt, 1611 —1654, har anteckning om en hofrådsbe-
ställning är 1619 för Daniel Heinsius. Jfr Ax. Ox:s bref 2V1614, >% 1618,
7/r, 1620, 9/i0 1623, AOB I: 2, s. 209, 334, 384, 594 f.
3 Hofrätten till K. M:t 28/„ 1614, Svea hofrätts registr.
4 Konungen till »domhafvande» 25/7 1614, RR. Jfr Posse, s. 44.
5 Tryckt af Schmedeman, s. 143— 163.
0 Processen, p. 55.
K. Hunt. Vet. Sawif. i Uppsala. VIII. 2. o
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>