Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra perioden. Organisationens utförande genom Gustaf II Adolf (1611—1634) - I. Centralregeringens allmänna utveckling under Gustaf Adolfs tid - Ämbetsprincipens seger och de två första rikskollegierna (1612—1621) - amiral och marsk tillsatta - kansliordning, ämbetsprincipen inom kansliet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CENTRALREGERINGENS UTVECKLING l602—1634 I 21
med sina riksråd, men öfverläggningen resulterar icke alltid i ett
formligt beslut af honom själf med rådets tillstyrkan, utan ibland
också i den skriftliga sammanfattning af rådets egen mening,
som hitintills innehållits i rådslagen. I sak blef skillnaden säker-
ligen icke stor, ty äfven de rådslag, som rådet afgaf i sitt eget
namn, böra under konungens personliga påverkan hafva blifvit
uttryck för hvad han och rådet gemensamt funnit lämpligt.
Ambetsorganisationens principer tillämpades med allt större
bestämdhet och i allt större utsträckning. I provinsförvaltningen
befästes och reglerades ståthållareämbetets ställning genom en rad
af instruktioner, utfärdade dels för enskilda ståthållare, dels för
alla gemensamt1. Inom den centrala regeringen blefvo två af
de fem höga ämbetena, marskens och amiralens, lediga genom
Jöran Gyllenstiernas och Axel Rynings död, enligt gängse
uppgifter respektive år 1618 och 1620; de besattes på nytt,
amiralens år 1620 med Carl Carlsson Gyllenhielm3, marskens
sannolikt samma år med Jakob de la Gardie 3. Viktigare är, att
de organiserande grundsatserna nu också göra sig allt starkare
gällande både i kansliet och i kammaren.
För det förra hade rikskanslern redan 1612 uppgjort en
arbetsordning, och under något af de närmaste åren hade följt en
ny, fastställd af konungen själf4. Ur principiell synpunkt erbjuda
dessa aktstycken dock icke något nytt af betydenhet annat än
så till vida som äfven sträfvandet att reglera kansliets arbete i
och för sig kan sägas vara ett af uttrycken för de allmänna
organisatoriska tendenserna hos Gustaf Adolfs begynnande re-
gering. Redan år 1618 tillkom emellertid en tredje förordning
om kansliet, åter uppgjord och påbjuden af kanslern, och denna
arbetsordning är i en viktig punkt annorlunda uppsatt än de
föregående. Förut hade man direkt fördelat ärendena på de
personer, som i kansliet funnos att tillgå, så att det hela fått
en rent personlig och tillfällig prägel6. Den nya kansliord-
1 Tryckta bland Instr. L. R., s. 93—167.
2 Abr. Brahes Tidebok, Loenbom, Anecdoter, III, s. 208.
3 NoRDVALL, Riksrådets centralisation, s. 12.
* Instr. C. F., s. 295—299. Om dateringen af den senare ordningen se
nedan, kap. II.
5 »Skall Andreas Bureus hafve att beställe»–––––; »skall Jonas Bu-
reus hafve att beställe–––––» o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
