- Project Runeberg -  Den svenska centralregeringens utveckling till kollegial organisation i början af sjuttonde århundradet (1602-1634) /
155

(1902) [MARC] [MARC] Author: Nils Edén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra perioden. Organisationens utförande genom Gustaf II Adolf (1611—1634) - I. Centralregeringens allmänna utveckling under Gustaf Adolfs tid - Rådsregeringarna och kollegialsystemets fullbordan (1621—1632)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

CENTRALREGERINGENS UTVECKLING IÖ02 —1634 ISS
Här är således regeln om kammarsakernas fullständiga af-
skiljande från kansliet och öfverlämnande till kammarens expe-
dition ånyo med största eftertryck uttalad, och en ny motsva-
rande regel afskiljer likaledes ärenden rörande krigsfolket (eller
åtminstone dess utskrifning) för att lägga dem under ett nytt
ämbetsverk, ett krigsråd. Det kan ej råda något tvifvel om att
konungen verkligen planerat en genomgripande förändring i hela
kansliets ställning, att han ämnat i allmänhet göra de förvaltande
centrala verken till organ äfven för expeditionen af kungliga be-
fallningar i de ärenden, som till deras område hörde, och följ-
aktligen likaså för föredragningen af sådana ärenden. Amiralitetet
namnes visserligen icke, men dess ställning borde naturligtvis
blifva analog med krigsrådets. Hofrätten var en domstol och
numera, efter den kungliga revisionens utveckling, faktiskt en
domstol i andra instans samt kom därföre icke i betraktande.
Saken hade för kansliet också en annan sida. Blef expe-
ditionen fördelad på de olika förvaltande verken, så att kansliet
endast fick behålla vissa begränsade områden, så borde å andra
sidan kansliet för dessa områden ej längre blifva endast formellt
expedierande, utan också reellt förvaltande. Det är också hvad
kansliordningen uttryckligen stadgar eller tydligt förutsätter.
Den ålägger kanslern och kansliråden att öfverväga och rådslå
om de under kansliet hörande ärenden, att öfvervaka tillämpnin-
gen och utförandet af de bref och förordningar, som därifrån
utga, öfva uppsikt öfver de ämbetsmän, som därmed hade att
taga befattning o. s. v.1 Kansliet skall administrera sitt område
inom styrelsen liksom kammaren sitt och förbereda sina ären-
den äfven i sak till konungens afgörande.
Den gangna tiden hade ingalunda saknat begynnelser till
äfven en sådan utveckling af kansliets uppgift. Huru konse-
kvent man också i teorien fasthällit vid dess ursprungliga ställ-
ning såsom endast verktyg för det tekniska skrifarbetet, hade
dock, så langt tillbaka dess historia går, dess män faktiskt blifvit
anlitade äfven för praktiska uppdrag eller kunnat gifva konun-
gen råd och upplysningar i de saker, som de hade att sätta på
papperet, mer eller mindre allt efter egen duglighet och konun-
p. 16, 18, a. a., s. 313, 315. Se vidare nedan, kap. II.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:28:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/centrkol/0181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free