Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra perioden. Organisationens utförande genom Gustaf II Adolf (1611—1634) - III. Kammaren - Kammarens utveckling tillfullständig kollegial organisation (1612—1618)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
:>o8 NILS EDÉN
föreskref, att fogdar och skrifvare ovillkorligen skulle hafva rä-
kenskapen uppsatt och färdig, när de komme till räknekam-
maren1. Den allmänna uppsikten öfver fogdarne underlättades
numera därigenom, att ståthållarne i hela riket inträdt sasom
en mellanmyndighet mellan fogdarne och kammaren med skyl-
dighet att i första hand öfvervaka, att de förra iakttaga kronans
rätt2, men den egentliga redovisningen gjordes ännu direkt af
fogdarne själfva i räknekammaren.
En stark utveckling tar under dessa ar otvifvelaktigt också
den del af räknekammarens arbete, som afsag att i förväg upp-
göra beräkningar öfver tillgängliga medel eller genom en gång
för alla fastställda anordningar bestämma vissa räntor för regel-
bundet återkommande utgifter. Ordandet om fasta aflöningar
för de uppväxande ämbetena3 utgör endast ett led i dessa
sträfvanden att bringa ordning och öfverskadlighet i förhållandet
mellan inkomster och utgifter. Patentet af 1615 ålägger fogdar
och skrifvare att årligen inkomma med noggranna förslag på
den ränta, som kan beräknas för aret. Följande ar befaller
konungen skattmästare och kammarråd att uppgöra en fullstän-
dig mantalslängd och stat (»ordning») för hela hofvet, äfven
personalen i kansli och räknekammare, och till dessa poster för
aflöning och underhåll anslå vissa gardar och inkomster, att pa
samma sätt reglera aflöningen för personalen pa alla slott och
gårdar, att anvisa räntor till befästningarna i Estland och Inger-
manland, ja att göra en fast anordning i alla landsändar till
ryttares och knektars aflöning i fredstid4. Dessa grundsatser
peka framåt mot finansernas reglering genom fullständiga riks-
stater och rikshufvudböcker.
Uppbörden af så väl penningar som varor synes konungen
hafva ämnat centralisera något starkare än förut genom man-
1 »När de komme till räknekammaren, skole de halve deres räkenskaper
ställte och sammansatte, som de böre vara.»
2 Instr. för flera ståthållare af år 1616, Insir., L. R., s. 95 f., 102, 109.
3 Jfr ofvan s. 86 f., ni.
4 RÅ’ 17/6 1616.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
