Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra perioden. Organisationens utförande genom Gustaf II Adolf (1611—1634) - III. Kammaren - Kammarkollegium på grundvalen af 1618 års kammarordning (1618—1634)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224 NILS EDÉN
normala ämbetsstat; Pfalzgrefven fick icke någon ämbetstitel och
blef icke medlem af kollegiet, utan ledare af det samma med
en i viss mån öfverordnad makt såsom konungens förtroendeman
och frände. I så väl fullmakten som konungens personliga bref
till sin svåger1 ålades kammarrådet att visa denne lydnad i allt
hvad han under konungens frånvaro befallde. Huru långt han
gjort en sådan myndighet gällande i sitt samarbete med kammar-
råden, låter sig ej afgöras, men det är otvifvelaktigt, att han
allt ifrån sitt inträde i kammaren i mars 1631 till brytningen
med förmyndareregeringen efter Gustaf Adolfs död varit den
ledande själen i finansförvaltningen.
I fall 1618 års kammarordning ville fastslå kammarråds-
ämbetenas antal till fem, hvilket ej är fullt klart, så har ofvan
gifna öfversikt visat, att denna tanke icke kunde förverkligas,
äfven om Skytte räknas med bland kollegiets ledamöter. Sär-
skildt anmärkningsvärd är den starka minskningen under de
senare åren. Redan 1627 kunde Johan Skytte med skäl beklaga
sig öfver otillräcklig hjälp i sitt ämbetsverk2 *
; det var vid den
tidpunkt, då han endast hade tvä kammarråd vid sin sida, Mattias
Soop och Peder Erlandsson. Men någon förstärkning af kolle-
giets medlemsantal kom dock aldrig till stånd.
Nu liksom förut reduceras dessutom kammarrådet faktiskt
därigenom, att endast sällan alla medlemmarne tjänstgöra på en
gäng. Kammarordningens bestämmelse, att hvarje kammarråd
skulle åtnjuta ledighet tre månader årligen, torde visserligen aldrig
hafva blifvit strängt tillämpad, men en allmän rätt att någon
gång begifva sig hem till sätesgårdens lugn omtalas både 1625
och 1626 i ordningarna för deras gemensamma arbete, under
förbehåll endast att det sker med öfverhetens eller öfriga kolle-
giaters samtycke 4. Dessutom utsändas allt fortfarande mycket
ofta kammarråd i olika uppdrag till landsändarna. Så fick Jochim
Berndes på hösten 1620 resa till Estland för att öfvervaka fäst-
1 RR ”/, 1631; det senare tryckt bland G. A:s skrifter, s. 393.
2 Rådsprot. ls/7 5627, SRP I, s. 45.
8 Några regelbundna ledigheter på tre månader kunna icke konstateras
i brefvens underskrifter. K. Reg.
4 Instr. C. F„ s. 49 f. Den 15/’, 1620 inkallas N. Bielke, emedan hans
närvaro i kollegiet är behöflig; 21/io 1630 på samma sätt P. Erlandsson. K. Reg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
