Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra perioden. Organisationens utförande genom Gustaf II Adolf (1611—1634) - III. Kammaren - Kammarkollegium på grundvalen af 1618 års kammarordning (1618—1634) - Förhållande till konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CENTRALREGERINGENS UTVECKLING IÔ02 —1634
särskild förvaltning för hären fortfor kammarrådet att draga för-
sorg ej mindre om inköp för hofvets räkning än om anskaffande
af allehanda förråd för hären och flottan. Liksom kammarrådet
omkring 1620 fick tänka på tapeter till slottets praktsalar och
vin til! den kungliga källaren samt öfvervaka tillrustningarna till
konungens bröllop, sä var det ännu 1630 denna myndighet, som
hade att sörja för kläder åt konungens hoffolk1, och hela serien
af memorialer från det första till det sista är fylld af påminnel-
ser om hvad kammarrådet skulle inköpa och afsända för härens
och flottans behof, vapen, krut och lod, proviant och klädes-
persedlar, af föreskrifter om skeppsbygget och flottans utrust-
ning, om mönstringar och transporter2 3
. I dessa kammarens om-
sorger märkes knappast någon förminskning ens under de sista
åren, 1630—1632, då likväl amiralitetet nått en viss organisation
och en central krigsrätt upprättats för hären8. Dock bör där-
vid erinras, att under dessa år just de personer blefvo kamma-
rens ledande män, som samtidigt beklädde chefsposter för hären
och flottan, nämligen Claes Fleming och Pfalzgrefven. Under
sådana förhållanden blef naturligtvis en utskiftning mellan kam-
marens och de militära regeringsorganens förvaltning svårare att
genomföra.
Kammarordningens förbehåll för konungens godkännande
af kammarrådets befallningar kunde naturligtvis icke tillämpas,
då denne senare kom att så ofta lämna landet. Invisningar pä
rikets räntor har kammarrådet från början utfärdat på egen
hand, och med åren måste dess själfständighet blifva allt star-
kare. Under 1620-talet synes konungen gärna hafva förbehållit
sig själf icke blott donationer och förläningar, utan också till-
gifter och beställningsbref4 ; dock omtalas klagomålssakers afgö-
rande genom kammarrådet redan i 1625 och 1626 års arbets-
ordningar5. Efter tyska krigets utbrott kunde från kammaren
1 Memorial för skattmästaren och kammarrådet 26/, 1619, för kammar-
rådet 4/6 1630; jfr ofvan s. 219. Bref till kammarrådet 15/9, 28/9, 8/10 1620, RR.
2 Se de ofvan s. 219 anförda memorialen.
8 Se K. Reg.; jfr nedan kap. V, VI.
4 K. Reg., passim.
3 Instr. C. F., s. 48, 50.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
