- Project Runeberg -  Den svenska centralregeringens utveckling till kollegial organisation i början af sjuttonde århundradet (1602-1634) /
250

(1902) [MARC] [MARC] Author: Nils Edén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra perioden. Organisationens utförande genom Gustaf II Adolf (1611—1634) - IV. Den högsta rättskipningen och hofrätten - Konungens ingripande i olika fall

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

250 NILS EDÉN’
nu rätten att söka revision genom rättegångsprocessen var med-
gifven utan inskränkning; sedan måste det komma att bero på
konungens profiling i hvarje särskildt fall, om han ville stad-
fästa domen såsom rättvis eller ändra den. Några tvifvelsmål
om själfva revisionsprincipens berättigande förspörjas ej heller
vidare.
Till den klass af rättegångssaker, som konungen från bör-
jan undantagit från hofrättens afgörande och förbehållit sin egen
domsmakt, kom sålunda en annan klass, nämligen de som genom
klagomål öfver hofrättens dom drogos under honom. Härjämte
kvarstod hans genom ordinantian aldrig uppgifna rätt att ome-
delbart upptaga mål, om han så önskade, och äfven af denna
rätt hade han redan från början begagnat sig1. I praxis öfvergå
emellertid de olika kategorierna ofta nog i hvarandra. I synner-
het blir det vanligt, att hofrätten hänskjuter mål till konungen
äfven i andra fall än där sådant genom ordinantian fordrades.
Själf hade han redan genom rättegångsprocessen fastställt, att
sådant, såvida han var närvarande, alltid skulle ske, när vid om-
röstning om domen majoritet icke vanns inom hofrätten, och
samtidigt äfven föreskrifvit, att klagomål öfver föregående konun-
gars utfärdade bref af hofrätten alltid skulle underställas konungen
och ej afdömas i annat fall än om han icke ville afgöra saken2.
Aret därpå inskärpte han likaledes ytterligare, att högmälssaker
endast finge upptagas ad referendum för att med bifogande af
hofrättens betänkande öfverlämnas till K. M:ts resolution3. Men
härjämte finner man, att hofrätten icke blott förfrågar sig hos
K. M:t angående tolkningen af olika lagbud och grunderna för
bestraffning af vissa brott4, utan också inför honom refererar
enskilda mål af växlande beskaffenhet, som icke voro undantagna
från dess afgörande5. Det händer också, att konungen direkt
1 Hallenberg, III, s. 276.
2 SCHMEDEMAN, S. l6l, 163.
3 SCHMEDEMAN, S. l66.
4 K. resolution 23/6 1615, 6 *
6 1617, 14/12 1619, Schmedeman, s. 163,
172, 183.
5 Causæ civiles etc. 8/n 1619, i8/n 1619 (förmodligen felskrifning
för 1620), Nord. Sami., 320, f. 109, 112, U. B. Svea hofrätts protok. 14j-
1619, RA.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:28:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/centrkol/0276.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free