- Project Runeberg -  Den svenska centralregeringens utveckling till kollegial organisation i början af sjuttonde århundradet (1602-1634) /
254

(1902) [MARC] [MARC] Author: Nils Edén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra perioden. Organisationens utförande genom Gustaf II Adolf (1611—1634) - IV. Den högsta rättskipningen och hofrätten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

254 NILS EDÉN
att riksråden skulle i dylika fall, om så behöfdes, sitta med i
rätten på nyss angifvet sätt. Däremot ville konungen icke
lämna radsregeringen sin egen myndighet öfver hofrätten. Skulle
någon begära revision emot hofrättens dom, då finge därmed
anstå till hans hemkomst.
Före afresan ändrade han dock i viss mån afsikt i denna
sist nämnda punkt. Samma dag som instruktionen för råds-
regeringen underskrefs vid Elfsnabben, den 16 juli 1621, — den
hade förmodligen blifvit uppsatt redan förut — aflät konungen
ett bref till de i Stockholm kvarlämnade rådsherrarne, att tvenne
af hofrätten fällda domar blifvit hos honom öfverklagade med
anhållan om revision, men att han icke haft tillfälle att i egen
person upptaga klagomålen. Han förordnade därföre, att de med-
lemmar af radsregeringen, som icke deltagit i dessa måls behand-
ling inom hofrätten, nu skulle i hans stad och ställe upptaga
dem till revision och i dem fälla slutlig dom 1.
Sä vidt man känner, är detta första gången som riksrådet
i stället för konungen fått revidera hofrättens domar. Hittills
har hofrättens ursprungliga karaktär af kunglig nämnd så till
vida upprätthållits som konungen endast förbehållit sig sin per-
sonliga höghet öfver densamma; utöfningen af denna höghet
har kunnat betraktas såsom undantagsfall, och när konungen
icke dömt i egen person, har hofrätten ensam stått som hans
själfskrifna företrädare och utöfvat hans myndighet. Nu öfver-
lämnar konungen sin personliga domsmakt åt riksråden och
sätter således dessa öfver hofrätten. Början är gjord till revi-
sionens fixering såsom högsta instans, oberoende af konungens
person.
Då följande år en ny rådsregering tillsattes och en ny
instruktion för denna utfärdades, blef punkten om dess ställning
till hofrätten nagot förändrad. Nu omtalades endast regeringens
skyldighet att bistå hofrätten, när så behöfdes, och att hjälpa
klagande till rätta; revisionssakerna äro icke nämnda2. Af ett
bevaradt protokoll synes framgå, att rådet ej heller nu fått
upptaga sadana annat än efter särskildt kungligt bemyndigande 3,
1 RR 16/7 1621.
2 SRP I, s. vil
3 Jfr Hallenberg, V, s. 154.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:28:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/centrkol/0280.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free