Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra perioden. Organisationens utförande genom Gustaf II Adolf (1611—1634) - VIII. Den centrala organisationens sammanfattning i 1634 års regeringsform
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CENTRALREGERINGENS UTVECKLING l602—1634 317
uppdrog förmyndarstyrelsen åt de fem riksämbetsmännen ge-
mensamt : drotsens, som blifvit ledigt genom Magnus Brahes
död i mars 1633, och skattmästarens, som stått obesatt ända
sedan Jesper Matssons dagar1. Rådet valde till drots Gabriel
Gustafsson Oxenstierna, sedan ett årtionde tillbaka hofrättens
ledande man, och till skattmästare hittillsvarande rikstygmästa-
ren Gabriel Bengtsson Oxenstierna, som efter Gustaf Adolfs
död återvändt från sin guvernörspost i Finland2.
Efter dessa förberedelser framlade rådet själfmant rege-
ringsformen inför ständerna, som sammanträdt i juni 1634. Att
den nya stadgans stadfästelse berodde af dem och att de skulle
äga rätt till en verklig granskning af dess innehåll erkändes nu
oförbehållsamt.
Af de fyra stånden gjorde borgare och bönder egentligen
inga anmärkningar. Adel och präster hade mera att säga, men
hufvudsakligen i en del principfrågor om ständernas ställning,
hvilka af regeringsformen berördes. Om den centrala organisa-
tionen yttrade sig icke heller de. Adelns yrkande, att stän-
derna skulle höras vid val af högre ämbetsmän och att såväl
de fem höga riksämbetsmännen som kollegierna i sin helhet
skulle ansvara inför rikets ständer, rörde äfven det egentligen
maktfördelningen, och prästerskapets försök att häfda ofrälse
mäns rätt till ämbeten grep icke in i dessa ämbetens anord-
ning3.
De delar af regeringsformen, som voro af rent organisatorisk
natur, passerade sålunda utan invändningar ständernas granskning.
Det tyder på att sådana angelägenheter fortfarande i allmänhet
lågo utom området för ständernas verksamhet. När adel och
präster 1633 fordrat full andel i regeringsformens stadfästelse
och genomdrifvit denna fordran, hade det säkerligen närmast
varit för att häfda sin medbeslutanderätt i de stora principfrå-
gor, som behandlades i de båda ståndens inlagor 1634. Inom
regeringens organisation synas de egentligen endast hafva velat
yttra sig om själfva förmynderskapets ordnande. Borgarne finna
för sin del tillräcklig grund för sitt godkännande af regerings-
1 Jfr ofvan s. 220.
2 Jfr ofvan s. 259 och 272.
3 RAP II, s. 72 ff.; Bovallius, s. 21—26.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
