Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra perioden. Organisationens utförande genom Gustaf II Adolf (1611—1634) - VIII. Den centrala organisationens sammanfattning i 1634 års regeringsform - Organisationen såsom princip - Centralregeringen enligt regeringsformen - Regeringsformens indelning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
320 NILS EDEN
lyckats afsluta dessa fejder och afhjälpa landets brister. Härtill
anknytas nu reflektionerna om de orsaker, som vållat de inånga
farorna och svårigheterna under hela denna tid, och dessa orsa-
ker preciseras så, att olyckorna föranledts dels af de fordom om-
tvistade konungavalen, dels af den oenighet i religionen, som
söndrat sinnena — denna punkt fanns ej i Axel Oxenstiernas
koncept, utan sattes in vid riksdagen i samband med en ny pa-
ragraf om den svenska kyrkans bekännelse — dels slutligen
och i synnerhet af bristen på en fast ordning inom regeringen.
Riksens regering har stått och fallit med konungens egna kraf-
ter och efter hans personliga egenskaper blifvit förd med svag-
het eller styrka1 ; vid förändringar — förmodligen är det när-
mast tronombyten som åsyftas — har hela statens ordning-
plötsligt blifvit liksom upp- och nedvänd. Häremot finnes ingen
bättre bot än att man efter andra rikens exempel så ordnar allt
för alla händelser, att styrelsen vare sig konungen lefver eller
dör, vare sig han är närvarande eller frånvarande, frisk eller
sjuk, och äfven under hans omyndiga år alltid kan hafva sin
regelmässiga gång och tillbörliga kraft. För detta ändamål är
regeringsformen uppgjord. Samma synpunkter äro äfven om-
skrifna i ständernas nya ingress, med särskildt betonande af re-
geringsformens behöflighet för de fall, då konungen vore från-
varande, sjuk eller omyndig.
Det är i kort och otvetydig formulering en principiell
brytning med det personliga regementet och ett erkännande af
den systematiska organisationens nödvändighet för statens lif.
Regeringsformen fastslår de grundsatser, som Gustaf Adolf ge-
nomfört i sin utöfning af regeringsmakten.
De två första paragraferna handla om den kyrkliga bekän-
nelsen samt om arfsföljden. Den tredje och fjärde lägga grund-
valarna för den följande organisationen genom att först enligt
landslagen erkänna konungen såsom regeringens herre, hvilken
äger att styra och råda borgar och land med all sin och kro-
nans rätt, samt därefter konstatera, att han för utöfningen af sin
makt behöfver råd och ämbetsmän till sin hjälp, eftersom riket
är vidsträckt och ärendena allt för många och viktiga för att
1 »Med konungens egne krafter stått och fallet, förts lent eller skarpt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
