Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra perioden. Organisationens utförande genom Gustaf II Adolf (1611—1634) - VIII. Den centrala organisationens sammanfattning i 1634 års regeringsform - Centralregeringen enligt regeringsformen - Tillförordnad regering: Femmannastyrelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CENTRALREGERINGENS UTVECKLING IÖ02—1634 345
skulle förordnas en fast lön efter ämbetets värdighet och rikets
tillgångar (p. 48). I motsvarighet härtill bifogas här också ett
uttalande, att den som förordnas till ett ämbete skall låta sig
nöja med denna lön och icke undandraga sig kronans tjänst.
Det skulle efter ordalagen möjligen kunna tydas som ett häf-
dande af undersåtarnes, särskildt adelns skyldighet att göra
konungen tjänst i rikets ämbeten, men torde väl egentligen vara
tillkommet endast för att förebygga försök att pressa upp lö-
nerna utöfver den uppgjorda staten, såsom också tydligare fram-
gick af Axel Oxenstiernas ursprungliga formulering1. De föl-
jande punkterna om särskild uppvaktning åt generalguvernörerna
i gränslandskapen och extra anslag åt dem, som föra befälet i
fält eller öfver rikets hufvudflotta (p. 49—51), beröra endast så
till vida centralregeringen, som regeringsformen förutsätter, att
flottan skall föras af riksamiralen eller vice amiralen — här talas
alltså om en vice amiral i betydelsen af riksamiralens närmaste
man, hvilket däremot icke är fallet i punkten om amiralitetet —,
och när den såsom befälhafvare till lands nämner »fältherren»,
är det åtminstone möjligt, att denna titel betecknar marsken,
såsom vanligt varit under senare delen af Gustaf Adolfs regering.
Sist i regeringsformen står den afdelning, som handlar om
rikets styrelse i de fall, då konungen icke själf kan föra rege-
ringen. Dessa fall äro de samma, som antyddes redan i in-
gressen : att konungen begifvit sig utrikes i rikets värf eller
drabbats af sjukdom, som hindrar honom att befatta sig med
regeringen, eller aflidit och efterlämnat omyndig son eller dotter
(p. 52). Då skola de fem höga riksämbetsmännen förestå rege-
ringen, om konungen är frånvarande eller sjuk intill dess han
återkommer eller tillfrisknar, om tronen ärfts af omyndig son
eller ogift dotter intill dess den unge konungen blifvit myndig
eller den unga drottningen förmäld, och i senare fallet styra de
1 Den lydde: »Hvar och en, som konungen och kronan verkligen tjänar,
skall blifva försörjd med skäligt underhåld efter ordningen och sig med sitt
députât benöja late och eljest i sitt lefverne och omkostnat så förhålle sig,
som hans underhåld och egen förmåge kan tåla, lämpandes sins tjänsts reputa-
tion efter som han den kan hålla och draga.» Om adelns opposition mot
denna punkt, som den ansåg hota rätten till förläningar, förmäler dess prot.
s/7, 12/7 samt dess svar 10/7, RAP II, s. 74, 84, 129.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
