Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första perioden: Konung Gustaf I:s personliga regering (1523—1560) - I. Den nya riksstyrelsens förutsättningar och grundläggning (1523—1538) - Inledning - den medeltida utvecklingen i Sverige, riksföreståndareskapets betydelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den högsta statsstyrelsen, en brytning i viss mån med dess
personliga karakter, men färgad af tidens feodaliserande riktning.
Äfven denna utveckling har sina analogier inom sydligare
länder, men den inträdde i Sverige vida senare, och den stod
här ännu på sin höjdpunkt, då annorstädes statslifvet börjat åter
ombilda sig efter nya principer. Feodalismens krossande, den
splittrade statsmaktens återförening i furstens hand och daningen
af en ny ämbetsorganisation i hans tjänst utgjorde grundtemat
för århundradens samhällshvälfningar och strider, som i sin
begynnelse och sitt förlopp naturligtvis inom olika stater framträda
på olika tider, men som mångenstädes redan fortgått genom
århundraden, innan de med det tidskifte, som man kallat den nyare
tidens början, nådde sin afslutning. I Sverige åter faller just inom
1400-talet länsväsendets stora tid. Gent emot dess utveckling
förmådde konungadömet knappt ens bevara sin existens. Än
sammansmälte detta svenska konungadöme med grannstaternas,
än var det fullständigt suspenderadt, så under Medeltidens sista
halfsekel nästan oafbrutet.
När äfven i Sverige en motsatt strömning bröt fram, fick
denna en säregen art, betingad af det svenska samhällets i så
sällsynt grad bevarade gammalgermanska grundkarakter. De fria
bondemenigheterna reste sig, närmast mot unionskonungarna och
deras fogdar. Men ur deras kraftyttring framgick också en
tendens till återställande af en nationell enhetlig statsmakt, och denna
tendens trädde småningom i medveten motsats mot stormansväldet.
Den anknöt sig icke egentligen till konungadömet, hvars
nationella karakter för tillfället syntes omöjlig att upprätthålla,
utan tog gestalt i en myndighet, direkt framgången ur den
revolutionära resningen: riksföreståndareskapet.
Riksföreståndareskapet blef representanten för den ur bondemenigheternas
resning återuppväxande enhetliga svenska statsmakten.
Riksföreståndaren intog en sväfvande och egendomlig
ställning. Hans myndighet var i grunden revolutionär och
provisorisk, utan stöd i lag och häfd. Egentligen stod han blott som primus
inter pares bland de store. Hans styrka låg däri, att hans
myndighet var själfva uttrycket för den kraftfulla allmogens inflytande
på statslifvet, i hans fortsatta förbindelse med denna allmoge, i
hans egenskap att vara dess ledare.
Härigenom bestämdes också karakteren af
riksföreståndareskapets utöfning af statsmakten. Riksföreståndaren kunde ej gärna
äga vilja och förmåga att upptaga ett planmässigt organiserande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
