Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första perioden: Konung Gustaf I:s personliga regering (1523—1560) - I. Den nya riksstyrelsens förutsättningar och grundläggning (1523—1538)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alla dess organ[1]. Att »kansliet» sålunda betecknades såsom
ett enhetligt kollektivorgan, innebar ovedersägligen en
grundläggande utgångspunkt för en organisation. Men längre hade
man icke kommit. Om en reglering af förhållandet mellan
kansler, sekreterare och skrifvare eller mellan dessa sistnämnda
inbördes förmäles intet.
Kansliet såsom sådant, både dess högre och dess lägre
medlemmar, hade uteslutande en teknisk uppgift, att uppsätta
och utskrifva bref och aktstycken. Med dessas innehåll, med
realiteten af de regeringshandlingar, som däri uttrycktes, hade
de i och för sig intet att skaffa. Kansliet var principiellt rätt
och slätt det personliga konungadömets verktyg för expeditionen,
ej ett rådgifvande eller praktiskt administrerande organ.
Detta hindrade dock icke, att konungen kunde påkalla
kanslitjänstemannens råd eller tjänst äfven för utförande af en
positiv regeringshandling. Det stod honom fritt att på detta
sätt anlita hvem som helst af sina tjänare; hvar och en af
dessa stod till honom i en allmän personlig tjänsteställning och
tjänsteskyldighet, inom hvilken specialåligganden, sådana som
kansliets, endast utgjorde en hufvuduppgift för vanliga fall, som
efter hans bepröfvande när som helst kunde öfverskridas. Just
hvad kansliet beträffar gafs därtill oupphörligt tillfälle genom
själfva arten af dess arbete, som bragte det i ständig
omedelbar beröring med konungen vid regeringsärendenas behandling.
Hvarje kansler hade också af gammalt faktiskt plägat blifva en
förtrogen rådgifvare åt sin herre, och sannolikt få därför Gustaf
I:s kanslerer äfven i sin mån betraktas såsom sådana. Att
sekreteraren Laurentius Andreæ intog en dylik plats, är säkert.
De lägre kanslitjänarne fingo likaledes stå till tjänst på annat
sätt än i skrifarbete, när så föll sig. Ulf Gyler reste år 1526
såsom konungens sändebud till Tyskland och Danmark[2], och
skrifvare utsändes med bud och bref eller i uppdrag af olika
slag[3].
I omedelbart samband med handlingarnas uppsättande och
utskrifning stod deras registrering. Registratur, innehållande
kopior eller utdrag af utgående eller inkommande skrifvelser
eller andra handlingar, fördes redan tidigt under Medeltiden vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
