- Project Runeberg -  Om centralregeringens organisation under den äldre Vasatiden /
15

(1899) [MARC] [MARC] Author: Nils Edén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första perioden: Konung Gustaf I:s personliga regering (1523—1560) - I. Den nya riksstyrelsens förutsättningar och grundläggning (1523—1538) - Utvecklingen af konungamaktens innehåll

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

meddelelsen mellan konungen och hans medhjälpare förhindrades därföre
icke därigenom, att den förre icke egentligen hade något fast
residens, utan efter urgammal sed ofta reste mellan olika slott
och landsdelar. Stundom kunde det vara särskilda
omständigheter, som påkallade hans närvaro i en viss landsdel, men äfven
därförutan hade konungen skäl att sålunda hålla sig på rörlig
fot. Dels behöfdes hans personliga ingripande i landets olika
trakter, dels följde det af naturahushållningen, att de för hofvets
underhåll disponibla inkomsterna borde förtäras på ort och ställe.

I alla afseenden öfverensstämde således regeringsorganens
ställning och natur med konungadömets rent personliga karakter.
De voro i grunden endast verktyg för vissa tekniska enskildheter
i konungens personliga maktutöfning.

Några ämbetstitlar förekommo — kansler, kammarmästare,
sekreterare, om denna titel kan såsom sådan uppfattas —, men
de karakteriserade endast i allmänhet en viss hufvuduppgift för
vederbörandes tjänsteverksamhet, utan att denna däraf ovillkorligt
begränsades. Allt berodde på konungens personliga
bestämmande efter personliga hänsyn. Här framträdde sålunda med
det nya konungadömet några begynnelser till en utveckling af
nya ämbeten af alldeles samma art som de, hvilka det gamla
konungadömet på sin tid hade skapat, men som sedan öfvergått
till aristokratiska riksämbeten. Men dessa begynnelser till nya
ämbeten voro åter baserade på en rent personlig tjänsteställning
till konungen och framstodo endast i vida konturer[1].

*



Den primitiva anordningen af konung Gustaf I:s tidigaste
regering stod i proportion till regeringsmaktens traditionella
innehåll. Men det visade sig snart, att det nya konungadömet, tack

[1] Det förtjänar anmärkas, att själfva orden »ämbete» och »ämbetsman»
i denna tids språkbruk hade en ytterst obestämd betydelse, vida mera vidsträckt
än den moderna. Nästan hvilken regelmässig sysselsättning som helst, vare
sig i konungens tjänst eller i ett privat yrke, svnes man hafva kunnat kalla
ämbete. Konungen talade om sina fogdar och ämbetsmän, och i sådant fall
betecknade sistnämnda ord synbarligen hans tjänstemän — GR I: 107, 129,
169, 214 ff., 255, 259 — men ej mindre ofta förekommer »ämbete» i
betydelsen af handtverk och ämbetsmän liktydigt med handtverkare, GR I: 154, 242,
255, 259, II: 174, III: 323. — På samma sätt användas dessa ord äfven under
följande tid; jfr GR VII: 430, 460, 495, IX: 27, X: 203, XI: 218 med IV: 138,
303, X: 18, 173, XI: 213 (»skräddare-ämbetet») XVI: 4, XVI: 623. Termen
»ämbete» kvarstod i skråförfattningarna intill vårt århundrade.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:29:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/centrorg/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free