Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första perioden: Konung Gustaf I:s personliga regering (1523—1560) - I. Den nya riksstyrelsens förutsättningar och grundläggning (1523—1538) - Utvecklingen af dess organ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vare innehafvarens personliga öfverlägsenhet och gynnsamma
tidsomständigheter, var mäktigt af en utomordentlig utveckling.
Ej ett halft årtionde hade konung Gustaf burit kronan, innan
han kunde rikta dråpslaget mot kyrkans själfständighet, lägga
dess ofantliga materiella besittningar under sin förvaltning och
dess andliga maktområde under sin kontroll och ledning. Inom
kort kan man äfven konstatera hans seger öfver det adliga
länsväsendet i dess medeltida form, länsherremaktens ombildande till
en provinsförvaltning vid fogdeförvaltningens sida och bådaderas
inträde i den strängaste underdånighet under konungen. Den
stora samhällshvälfning, som öfverallt kännetecknar den moderna
statens grundläggning, genomfördes nu ändtligen äfven i Sverige.
Den splittrade statsmakten samlades i konungens hand, hela
landet drogs in under hans omedelbara regering, denna regering
utsträcktes äfven öfver kyrkans hittills afskilda verksamhetsfält.
Kunde väl då, äfven när konungamaktens innehåll i denna
oerhörda grad växte, de hittillsvarande hjälpmedlen för dess
utöfning förblifva tillräckliga? Måste ej jämsides med denna den
kungliga myndighetens utveckling också dess organ i
motsvarande grad utvecklas?
Inom detta område så väl som inom de flesta andra har
man att till en början betrakta det första årtiondet efter den
stora Västeråsriksdagen såsom en period för sig. Under åren
1527—1538 fortgick arbetet med den nya statsordningens
utdaning tämligen jämnt och följdriktigt på den lagda grundvalen.
Sedan tillkommo främmande element, som i många afseenden
gåfvo utvecklingen en förändrad karakter och därför inledde en
ny tid.
Den stora nydaningen förmedlades genom en samverkan
mellan konung och undersåtar af hittills icke sedd omfattning.
I en mångfald af växlande former drogos rikets gode män och
adel, präster, städer och menigheter in i den nya
statsorganismens arbete. Konungen sökte införa alla rikets »ständer», högre
och lägre, under sin ledning i statens tjänst. Samarbetet
koncentrerades vid möten mellan konungen och ständerna, större
och mindre, allmänna och provinsiella, och blef på så sätt också
ett medel för den högsta riksförvaltningen i ordets vidsträcktaste
bemärkelse[1]. För den egentliga, löpande administrationen var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
