Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första perioden: Konung Gustaf I:s personliga regering (1523—1560) - I. Den nya riksstyrelsens förutsättningar och grundläggning (1523—1538)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gällde det en handling på latin, så voro kanslererna och
sådana män som Laurentius Andreæ och Kristofer Andersson
genom sin teologiska bildning skolade i detta språk. Då
kansliet äfven för öfrigt rekryterades från den prästerliga bildningens
alumner, ehuru af en lägre grad, borde äfven bland skrifvarna
nödtorftig kunskap af denna art hafva varit representerad. Dock
hände det, sedan konungen upphört att fästa mera förnämliga
män vid sitt kansli, att svårigheter härutinnan kunde uppstå[1].
För den skriftväxling åter, som föranleddes af de lifliga
förbindelserna med tyska furstar och städer, var insikt i tyskan
erforderlig, och denna var i kansliet uppenbarligen vida mer
sällsynt. En man sådan som Ulf Gyler, hvars personliga duglighet
konungen icke skattade högt[2], hade endast på grund af sin tyska
börd blifvit honom en ovärderlig medhjälpare, utmärktes
förmodligen just på denna grund med sekreteraretitel och aflönades
mångdubbelt högre än de svenska skrifvarna[3]. Snart fann
konungen hans hjälp otillräcklig för de tyska kanslisakernas skötsel.
Sommaren 1533 vände han sig till sin svärfar, hertig Magnus af
Sachsen-Lauenburg, med begäran, att denne skulle skaffa honom
en tysk kansler eller skrifvare, och denna begäran upprepades
flera gånger[4]. Helst önskade han således en framstående person,
som kunde sättas i spetsen för hela kansliet, men som det
framför allt var själfva språkkunskapen, som där behöfde förstärkning,
så kunde äfven en simpel skrifvare af tysk nationalitet vara till
gagn. Det hade emellertid icke lyckats konungen att erhålla
vare sig en kansler eller en skrifvare, innan han genom Ulf
Gylers afvikande förlorade äfven det biträde i de tyska
kanslisakerna han dittills haft. Detta bragte honom i ett trångmål,
som yttrade sig på det mest betecknande sätt. Sändebud, som
afgingo till tyska furstar, måste instrueras att rent ut meddela,
att konungen till dessa ej kunnat aflåta några skrifvelser af brist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
