Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första perioden: Konung Gustaf I:s personliga regering (1523—1560) - I. Den nya riksstyrelsens förutsättningar och grundläggning (1523—1538) - kamrerarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
handlingarna spridda notiser om eller spår af deras verksamhet. Att
fullständigt sammanleta alla dessa spridda underrättelser möter
naturligen mycket stora svårigheter, hvarförutom sannolikt själfva
källornas relativa knapphändighet i och för sig måste förorsaka
luckor[1]. De uppgifter, som här meddelas, göra därför icke
anspråk på att vara absolut uttömmande, men de torde vara
tillräckliga för att låta grunddragen af det hela framstå.
Om konung Gustaf under sina första regeringsår hade mer
än en kammarmästare eller kamrerare, är icke tydligt[2]. Länge
dröjer det i alla händelser icke, innan man finner flera sådana
i hans tjänst. Under 1527 och följande år nämnas flerestädes
kamrerare i pluralis[3] — titeln kamrerare blef småningom
förhärskande —, och i denna egenskap funktionerade jämte Olof
Bröms år 1528 Olof Henriksson[4], allt ifrån 1529 Olof Larsson
och Nils Månsson[5]. Såsom dessas medhjälpare tjänstgjorde
år 1529 herr Eskil Mikaelis och herr Påvel Johannis[6], och
följande år titulerades de uttryckligen kamrerare[7]. Vid denna
tidpunkt hade konungen alltså samtidigt minst fem kamrerare.
Det ligger nära till hands att söka förklaringsgrunden till
ökningen i kyrkoreduktionen och länsväsendets ombildning.
Olof Bröms kvarstod såsom kamrerare intill år 1537, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
