- Project Runeberg -  Om centralregeringens organisation under den äldre Vasatiden /
66

(1899) [MARC] [MARC] Author: Nils Edén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första perioden: Konung Gustaf I:s personliga regering (1523—1560) - II. Organisationsförsök efter utländska mönster (1538—1543) - Finansförvaltningen (»kammaren»)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

han principiellt betraktades såsom en underordnad tjänsteman[1].
När slutligen Björn Pedersson ensam återstod af de gamla
kammarråden, fullbordades utjämningen mellan hans och Lars
Organistas ställning. Det blef regel, att dessa båda gemensamt, med
gemensam titel af kammarråd, utfärdade räkenskapskvittenserna,
och till dem båda gemensamt utan åtskillnad adresserade konungen
sina bref i finanssaker, när han befann sig på annan ort än de[2].
Faktiskt utgjordes således under år 1543 kammarrådet af Björn
Pedersson och Lars Organista. Så hade med denne sistnämnde
den lågbördiga skrifvareklassen åter trängt fram till en ledande
plats inom denna förvaltningsgren omedelbart under konungen.

Medan kammarrådets medlemsantal gick ned från tre till
två, kom däremot dess verksamhetssfär att svälla ut vida utöfver
hvad i rådslaget berörts. Granskningen af inkommande
redovisningar och uppsikten öfver räkenskapsväsendet i öfrigt förblefvo
visserligen uppgifter af hufvudsaklig vikt[3], men till dessa knöto
sig snart många andra. I själfva uppbörden ser man endast sällan
kammarråden taga del[4] — om rådslagets bestämmelse, att de
alltid skulle mottaga oviss uppbörd, gått i uppfyllelse, är således ej
klart —, men däremot fingo de faktiskt öfva uppsikt så väl öfver
den som öfver utbetalningarna. De förfråga sig hos konungen
om det pris, hvartill fodringen skall beräknas, de få order att
föreslå personer till fogdar, att besörja utbetalning af penningar
eller varor[5]. Härmed förenades ej blott en finansförvaltningen
så närstående angelägenhet som inseendet öfver myntningen[6], utan
snart också en högst omfattande omsorg om allehanda, som stod
i samband med den praktiska användningen af kronans medel.
Med utbetalningen af löner följde åliggandet att skaffa ordentliga
längder, efter hvilka detta kunde ske, såsom mönsterregister för
ryttare och knektar, att föreslå mönsterherrar, att förhandla med
blifvande beställningsmän om deras besoldning och med uttjänta


[1] I ett bref af 17/9 1542 räknar kon. honom till de »menige
kammerskrifvere», som icke borde få kunskap om de »farlige lägligheter», som
kammarrådet hade att sköta; GR XIV: 240.
[2] a. a. XV: 21, 57, 144, 172, 197, 276, 328, 449, 461, 492.
[3] Se kvittenserna samt exempelvis kon:s bref af 30/1 och 19/3 1543, a. a.
XV: 57, 172.
[4] a. a. XIII: 212, XIV: 36.
[5] a. a. XIV: 323; XV: 494; XIV: 197, 323 ff., XV: 21, 58, 144, 197,
276, 449.
[6] a. a. XIV: 323, XV: 22, 144, 173.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:29:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/centrorg/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free