Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första perioden: Konung Gustaf I:s personliga regering (1523—1560) - II. Organisationsförsök efter utländska mönster (1538—1543) - Finansförvaltningen (»kammaren»)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
brytningen med det främmande styrelsesystemet bättre bibehålla sig,
än hvad som skett med regementsrådet.
Men det, som blef bestående, hade genomgått en
ombildningsprocess, genom hvilken det anpassats efter det personliga
regementets principer. Af en ämbetsorganisation i egentlig
mening hade sålunda icke mycket kommit till stånd. Det nya
chefsämbetet, kammarrådet, bibehölls, men i en form och med en
karakter, som högst väsentligt afvek från dess förebilder,
ämbetskollegierna på kontinenten. Inom de lägre graderna af
finanstjänare kom icke någon tillämpning af ämbetsprincipen i fråga.
Kamrerares och skrifvares ställning blef ej mera ämbetsmässigt
bestämd än förr. Ett betydelsefullt framsteg innebar utdaningen
af administrationens olika faser till ett regelmässigt verkande
maskineri samt framför allt den kontrollerande och öfvervakande
myndighetens afsöndring från och upphöjelse öfver
kassaförvaltningen, räknekammarens och räntekammarens konstituerande.
Men äfven härutinnan kommo de främmande organisatoriska
principerna endast i enklaste form till användning.
Oaktadt denna utveckling inom finansförvaltningens olika
grenar och oaktadt dessa grenars nödtorftiga sammanslutning under
kammarrådets ledning till en administrativ enhet kan denna
följaktligen knappast betecknas såsom ett ämbetsverk i ordets
specifika bemärkelse. Till ett sådant fanns knappt ens en grundstomme.
De principer, på hvilka ett ämbetsverk måste byggas, voro icke
bestämdt genomförda. Ämbetsbegreppet var användt i allt för
liten utsträckning och på allt för primitivt sätt, det hela allt för
svagt regleradt.
Betecknande är också, att någon kollektiv benämning för
den centrala finansförvaltningen såsom en enhet icke heller nu
uppkom. Här och hvar förekomma visserligen ansatser att
använda ordet kammaren i dylik betydelse, på samma sätt som
det användes i Tyskland. Man talade om att kammaren ej
förmådde bära sina utgifter[1], om kammargods[2], om kammarens
ärenden[3], o. s. v. Men på det hela taget dominerade äfven nu
den lokala grundbetydelsen. Man kom aldrig därhän, att
»kammaren» betecknade sammanfattningen af förvaltningens organ
såsom en fast institution. Än starkare utpräglad var den lokala
innebörden af de nya termerna räknekammaren och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
