Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första perioden: Konung Gustaf I:s personliga regering (1523—1560) - II. Organisationsförsök efter utländska mönster (1538—1543) - Krigsförvaltningen (»krigsråden») - Dess förfall - Kyrkostyrelsen (»superintendenten»)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
företrädare. Däremot är det ovisst, om man hade några
konkreta förebilder för det samma. Habsburgarne hade gjort
ansatser till inrättande af ett krigskollegium, men dessa hade
hittills ej ledt till bestående resultat. Först senare kom ett
kollegialt »Hofkriegsrath» till stånd. Dock hade titeln »Kriegsrath»
redan förekommit[1]. Måhända var det den, som gifvit Pyhy
uppslaget till det svenska krigsrådsämbetet. I så fall får man
möjligen i denna brist på konkreta förebilder se en af
anledningarna till att detta fick en så obestämd karakter.
Snart visade sig också, att det icke hade någon större
lifskraft. När Pyhy och Sten Eriksson år 1542 afreste till
Frankrike[2], förföll det fullständigt. Inga nya krigsråd tillsattes i deras
ställe, ehuru just vid denna tid om någonsin förvaltningsorgan
inom krigsväsendet borde hafva varit behöfliga med anledning
af Dackefejden. Efter sin återkomst använde Sten Eriksson
endast undantagsvis krigsrådstiteln[3] och utöfvade ingen däremot
svarande ämbetsverksamhet. När han mottog militära uppdrag,
voro dessa af tillfällig art[4]. Per Brahe hade under hans
frånvaro någon gång titulerats »öfverste mönsterherre», men utan att
erhålla någon fast, reglerad ställning[5].
Anmärkningsvärdt är, att när man sålunda var i färd med
att skapa förvaltningsorgan för krigsväsendet, det aldrig kom i
fråga att göra det gamla marskämbetet tjänstbart. Marsken,
Lars Siggesson, samarbetade på intet sätt med krigsråden.
Under Dackefejden fick han befäl öfver en del af konungens trupper,
men detta var en extraordinär anordning af samma art som de
liknande uppdragen åt andra framstående män[6].
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
